HFD:2017:26

Högsta förvaltningsdomstolen hade i ett ärende som gällde ogiltigförklaring av en nyttighetsmodell att ta ställning till huruvida uppfinningshöjden hos en nyttighetsmodell kan bedömas genom tillämpning av problem/lösningsmetoden, som utvecklats av Europeiska patentverket för bedömning av uppfinningshöjd hos patent.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att tillämpning av samma grad av uppfinningshöjd i nyttighetsmodellsärenden som i patentärenden inte var möjlig i Finland. Eftersom problem/lösningsmetoden svarade på frågan huruvida en uppfinning uppfyller kriterierna för patentering, kunde en registrering av en nyttighetsmodell inte ogiltigförklaras på grund av att föremålet för registreringen, bedömd enligt problem/lösningsmetoden, inte innehade uppfinningshöjd. Också en uppfinning som en fackman på området sluter sig till med teknikens ståndpunkt som utgångspunkt utan att göra någon upptäckt som uppvisar uppfinningshöjd kan skilja sig från teknikens ståndpunkt på det sätt som avses i 2 § 1 mom. i lagen om nyttighetsmodellrätt. Så kan ske till exempel om lösningen enligt nyttighetsmodellen och den lösning som beskrivs i en publikation som representerar teknikens ståndpunkt skiljer sig från varandra i fråga om sådana element, som inte i sig är triviala. Å andra sidan kan komplettering av teknikens ståndpunkt med allmän kunskap i form av normal produktutveckling inte anses räcka till för att uppnå en sådan grad av uppfinningshöjd som lagen om nyttighetsmodellrätt förutsätter.

Patent- och registerstyrelsen och marknadsdomstolen hade ansett att fönsterkonstruktionen enligt nyttighetsmodellen i fråga inte uppfyllde kravet på tydlig skillnad som ställdes i 2 § 1 mom. i lagen om nyttighetsmodellrätt. Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte slutet i marknadsdomstolens beslut.

Lagen om nyttighetsmodellrätt 2 § 1 mom., 19 § 1 mom. och 21 § 1 mom.

RP 232/1990 rd och RP 56/2008 rd