HFD:2017:72

A var en år 1992 född man, hazar till sin etniska bakgrund och shiiamuslim. Han var hemma från ett område i Afghanistan som enligt aktuell landinformation inte berättigade till alternativt skydd. Högsta förvaltningsdomstolen beviljade inte A besvärstillstånd. Däremot skulle på besvär av Migrationsverket i ärendet bedömas om det i saken hade framförts betydande grunder att tro att graden av urskillningslöst våld på grund av väpnad konflikt på resvägen mellan Kabul och A:s hemort hade blivit så hög att A ifall han sändes tillbaka utsattes för i 88 § 1 mom. 3 punkten i utlänningslagen avsedd verklig risk att lida allvarlig skada.

Vid bedömningen av förutsättningarna för beviljande av alternativt skydd skulle det beaktas att A, då han sändes tillbaka till landet, i praktiken skulle kunna ta sig tryggt från Kabul till sin hemort. Då behovet av alternativt skydd bedöms utgående från en resväg som den asylsökande en gång utnyttjar och inte utgående från säkerhetsläget på hans hemort, framhävs sökandens personliga omständigheter.

Enligt aktuell landinformation riktas hot mot civila på landsvägarna i Afghanistan och det förekommer riskfaktorer även på landsvägsförbindelserna mellan Kabul och A:s hemort. Å andra sidan finns flera ruttalternativ inklusive flyg. Enligt landinformationen ska en man som A, som har band till ifrågavarande län och känner trakterna, i allmänhet kunna färdas på området utan incidenter. De alternativa rutterna mellan Kabul och A:s hemort kunde anses vara i den bemärkelsen säkra för A, att det inte hade framförts betydande grunder att tro att A, ifall han sändes tillbaka, under sin hemresa skulle utsättas för i 88 § 1 mom. 3 punkten i utlänningslagen avsedd verklig risk att lida allvarlig skada. Saken skulle inte bedömas annorlunda på den grund att de olika ruttalternativen till sin längd och svårframkomlighet kunde vara svåra att genomföra. Förvaltningsdomstolens beslut upphävdes och Migrationsverkets beslut sattes i kraft.

Finlands grundlag 9 § 4 mom.

Europeiska människorättskonventionen art. 3

Europeiska unionens stadga för grundläggande rättigheter art. 19.2

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (skyddsdirektivet; omarbetning) art. 15 punkt c

Europeiska människorättsdomstolens dom 5.7.2016 (A.M. v. Nederländerna)

EU-domstolens dom C-465/07, Elgafaji

Utlänningslagen 88 § 1 mom. 3 punkten och 147 §

Jfr HFD 2011:25