HFD:2017:120

A som var asylsökande från Gambia hade i sin ansökan om internationellt skydd till Migrationsverket vädjat till sin homosexualitet.

Högsta förvaltningsdomstolen tog bland annat ställning till när bedömningen av en asylsökandes trovärdighet förutsätter muntlig förhandling i förvaltningsdomstolen på grund av asylsökandens besvär, då asylansökan har avslagits bland annat på den grund att sökandens berättelse om sin homosexualitet inte har ansetts trovärdig.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att homosexualitet är en egenskap som definieras av föremålet för känslorna och det egna könet. Endast personen själv kan ha insikt om sin sexuella läggning. Personens egen berättelse är den huvudsakliga och ofta enda utredningen då trovärdigheten av ett påstående om sexuell läggning bedöms. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det i en muntlig förhandling hade varit möjligt att noggrannare utreda bland annat hur ändringssökandens påstådda sexuella identitet hade formats samt hur han hade givit uttryck för den i sitt hemland och vilka påföljderna varit eller kunnat vara för honom.

Ändringssökanden hade begärt muntlig förhandling i förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att den muntliga förhandlingen inte hade varit uppenbart onödig på det sätt som avses i 38 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att bedömningen av ändringssökandens personliga trovärdighet hade krävt muntlig förhandling och hans personliga hörande. Förvaltningsdomstolen borde således inte ha avslagit begäran om muntlig förhandling.

På ovan nämnda grunder upphävdes förvaltningsdomstolens beslut och ärendet återsändes till förvaltningsdomstolen för muntlig förhandling och nytt avgörande.

Utlänningslagen 87, 87 b, 88 och 147 §§

Förvaltningsprocesslagen 33, 37 och 38 §§