HFD:2017:170

Migrationsverket hade avslagit A:s ansökan om internationellt skydd och uppehållstillstånd och beslutat att avvisa honom till sitt hemland Irak. A hade besvärat sig till förvaltningsdomstolen och till förvaltningsdomstolen inlämnat en dopattest som intygade att han blivit döpt till den kristna tron. Förvaltningsdomstolen hade upphävt Migrationsverkets beslut och återvisat ärendet för ny prövning. Förvaltningsdomstolen hade avslagit A:s biträdes yrkande om att som privat biträde få fortsatt förordnande för ärendets behandling i Migrationsverket.

Frågan i högsta förvaltningsdomstolen gällde biträdets fortsatta förordnande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att rättshjälp ges av ett offentligt biträde i ärenden enligt utlänningslagen som behandlas i Migrationsverket om inte rättshjälpsbyrån i enlighet med 12 § 1 mom. i lagen om statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt hänvisar rättshjälpssökanden till ett privat biträde. I 9 § 2 mom. (301/2004) i utlänningslagen ingick tidigare ett undantag gällande biträdets behörighet i förvaltningsärenden enligt utlänningslagen. Stadgandet hade upphävts 1.9.2016 genom lag 646/2016 och rättshjälp i förvaltningsärenden hade enligt det nya stadgandet gällande asylsamtal begränsats så att rättshjälp i ärenden som behandlas i Migrationsverket enligt utlänningslagen i första hand ges av ett offentligt rättsbiträde.

Om förutsättningarna för ett fortsatt förordnande för biträdet då ärendet av en domstol återvisas till en förvaltningsmyndighet för ny prövning stadgas i rättshjälpslagen. Ett beslut om fortsatt förordnande enligt 13 § 3 mom. i rättshjälpslagen är inte bundet till tillämpningen av 9 § 2 mom. i utlänningslagen. Följaktligen förutsätts inte att biträdets närvaro vid asylsamtalet är nödvändig i enlighet med sistnämnda lagrum, utan förordnandet gäller ärendets omprövning i sin helhet. Då domstolen bedömer förutsättningarna för ett fortsatt förordnande ska den beakta de principer som framgår ur nämnda lagrum i utlänningslagen om beviljande av rättshjälp i förvaltningsärenden enligt utlänningslagen.

Syftet med 13 § 3 mom. i rättshjälpslagen är med beaktande av lagens förarbeten att tillåta det privata biträde som i domstolsskedet har bekantat sig med ärendet att delta i ärendets fortsatta behandling även i det nya förvaltningsförfarandet utan att man i det skedet enligt huvudregeln skulle anlita ett offentligt rättsbiträde.

I detta fall hade ärendet redan en gång prövats och avgjorts i Migrationsverket. När ärendets behandling i Migrationsverket fortsatte var det fråga om fortsatt asylutredning. Ärendet gällde framför allt att i asylsamtalet pröva asylsökandens trosövertygelse vilket måste anses vara krävande och behovet av ett biträde var därför uppenbart. Förvaltningsdomstolen borde inte i detta sammanhang ha avslagit A:s yrkande om att hans privata biträde skulle få fortsatt förordnande. På denna grund skulle förvaltningsdomstolens beslut upphävas till den del det gällde avslag på A:s yrkande om fortsatt förordnande för biträdet. Högsta förvaltningsdomstolen beslöt enligt 13 § 3 mom. i rättshjälpslagen, utan att återvisa ärendet till förvaltningsdomstolen, att A:s biträdes förordnande skulle fortsätta då ärendet prövades i Migrationsverket.

Utlänningslagen 9 § 1 och 2 mom.

Rättshjälpslagen 8 § 1 och 3 mom. samt 13 § 3 mom.