HFD:2017:185

Genom en ändring av stranddetaljplanen hade en samnyttjad (YK) småbåtshamn (LV) anvisats att huvudsakligen användas som kvartersområde för byggnader som betjänar turism (RM-2).

Vid bedömningen av om de utredningar som förutsätts när en plan utarbetas varit tillräckliga, skulle i detta fall vikt läggas vid att det var frågan om en på uppdrag av en enskild markägare utarbetad ändring av en stranddetaljplan och att ändringen gällde ett litet område. I den gällande stranddetaljplanen hade områden anvisats att användas som kvartersområden för fritidsbostäder (RA) och kvartersområden för byggnader som betjänar turism (RM-2). Dessa områden saknade egen strand. Mot bakgrund av det stora antalet tomter i RA-kvarteren och storleken av dessa tomter hade samnyttjoområdets storlek och särskilt LV-området varit väsentliga faktorer med tanke på utgångspunkterna för planen och dess målsättningar. Ändringen av stranddetaljplanen skulle ha minskat samnyttjoområdet (YK), möjliggjort ett mindre exakt definierat användningsändamål för området som område för sport och friluftsliv och således haft väsentliga konsekvenser för andra eventuella användare av området. När ändringen av stranddetaljplanen utarbetades borde konsekvenserna av planändringen således ha utretts på bredare bas än endast beträffande det samnyttjoområde som var föremål för ändringen.

Den omständigheten att det i den gällande stranddetaljplanen inte hade anvisats samnyttjoområden som skulle ha varit avsedda för bestämda fastigheter eller att samnyttjoområden inte ännu hade anlagts på det sätt som förutsätts i 75 § i markanvändnings- och bygglagen hade inte betydelse för ovan nämnda bedömning.

Förvaltningsdomstolen hade upphävt stadsfullmäktiges beslut. Högsta förvaltningsdomstolen omfattade förvaltningsdomstolens slutsats.

Markanvändnings- och bygglagen 9, 54 och 75 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Hannu Ranta, Mika Seppälä, Kari Tornikoski och Jaakko Autio. Föredragande Vesa Manninen.