HFD:2013:40

A Ab hade åren 2006–2008 vid sidan av sin övriga verksamhet sålt psykologtjänster som bolagets huvuddelägare B utförde. B var utbildad psykolog och hade under nämnda tid varit införd i registret över tillhandahållare av privat service som självständig yrkesutövande psykolog.

Med hänsyn till bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG och i det tidigare sjätte mervärdesskattedirektivet 77/388/EEG om försäljning av skattefria hälso- och sjukvårdstjänster, unionsdomstolens rättspraxis som gällde tolkningen av dessa bestämmelser samt tjänsternas karaktär och syfte, betraktades de psykologtjänster som A Ab:s huvuddelägare B producerade som sådana hälso- och sjukvårdstjänster som var befriade från skatt enligt mervärdesskattelagen och -direktivet, eftersom vården gavs av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården, B, som bedrev sin verksamhet med stöd av en rätt som grundade sig på lag och med stöd av lag var införd i nämnda register. Det saknade betydelse att A Ab inte hade sådant tillstånd att tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster som avses i 4 § i lagen om privat hälso- och sjukvård. A Ab skulle följaktligen inte betala mervärdesskatt för de psykologtjänster som B utförde.

Efterbeskattningar för räkenskapsperioderna 21.4.2006–30.11.2006, 1.12.2006–30.11.2007 och 1.12.2007–30.11.2008.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 34 § 1 mom. och 35 §
Rådets sjätte mervärdesskattedirektiv77/388/EEG artikel 13.A.1.c och 13 A.2
Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt artikel 132.1c samt artiklarna 133 och 134
Lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) 2 §, 3 § och 4 §
Lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) 2 § och 5 §
Unionens domstols domar C-45/01, Dornier och C-141/00, Kügler