HFD:2015:108

A var helt blind och hade tillverkat och sålt hantverksprodukter i ett eget företag. Han hade sålt borstar på marknader och i affärer runt om i Finland. A hade beviljats personlig assistans för företagsverksamhet. A fungerade som arbetsgivare för sin assistent. Målet gällde kommunens skyldighet att ersätta kostnader för assistentens övertidsarbete samt assistentens rese- och inkvarteringskostnader.

Under de förhållanden som det var fråga om hade individsektionen kunnat förutsätta att A försökte undvika övertidsarbete som skulle ersättas med övertidsersättning och i stället använda sig av utjämningsperioder för arbetstiden. Enligt den utredning om presenterats om A:s arbete var det emellertid uppenbart att det inte alltid var möjligt att undvika att assistentens arbetstimmar koncentrerade sig på ett sätt som medförde rätt till övertidsersättning. A skulle få ersättning för de övertidsersättningar som skulle betalas till assistenten.

Assistansuppgifterna innebar att assistenten måste följa med på arbetsgivarens resor. A skulle få ersättning för skäliga rese- och inkvarteringskostnader för sin assistent.

Lagen om service och stöd på grund av handikapp 8 d § 2 mom. 1 punkten

Omröstning 4–1.