HFD:2020:60

B hade diagnostiserats med en sällsynt ärftlig sjukdom. Sjukdomen yttrade sig som orolighet, koncentrationssvårigheter, svårigheter i att styra funktionsförmågan och massiva svårigheter med impulskontroll hos barnet. B började första klassen i augusti 2016 i Y lågstadieskola som var hens närskola. Snart efter skolstarten flyttade familjen till elevupptagningsområdet för Z lågstadieskola.

Rektorn i Y lågstadieskola beslöt enligt de av utbildningsnämnden i X stad godkända grunderna för antagning av elever och bestämmande av skolplats, att B oberoende av flytten hade rätt att gå alla skolklasser i Y lågstadieskola. I enlighet med 32 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning förutsattes i beslutet att B:s vårdnadshavare svarar för de kostnader som elevens transport eller ledsagning medför.

I februari 2018 ansökte vårdnadshavare A om skolreseförmån för B i form av avgiftsfri samtaxi till Y lågstadieskola. Chefen för elevvården inom för- och grundläggande utbildning i X stad avslog ansökan eftersom Y lågstadieskola inte var B:s närskola. Förvaltningsdomstolen avslog besvären.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att 32 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning i sig var tydlig. Enligt bestämmelsen kan, om en elev antas till någon annan skola eller plats för undervisningen än en den som avses i 6 § 2 mom., såsom villkor för antagningen ställas att vårdnadshavaren svarar för de kostnader som transporten eller ledsagningen medför. Så hade i ärendet även förfarits. I ärendet var också klart, att B hade rätt till fri transport till sin närskola eller annan lämplig skolplats enligt 32 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning.

Med beaktande av den utredning som erhållits om B:s sjukdom och dess inverkan på hens beteende, stadens bedömning av kostnaderna för skoltransporten samt att skolvägen från B:s hem till Y lågstadieskola var ungefär lika lång som till Z lågstadieskola, hade X stad inte i februari 2018 kunnat förutsätta att B för att få fri transport till skolan skulle byta skola till Z lågstadieskola från Y lågstadieskola där B redan gått i ett och ett halvt år. B hade även gått förskolan i nämnda skola.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att B skulle beviljas fri skoltransport till Y lågstadieskola som en rimlig anpassning enligt 15 § i diskrimineringslagen. Förvaltningsdomstolens och chefens för elevvård inom för- och grundläggande utbildning i X stad beslut upphävdes och ärendet återförvisades till chefen för elevvården för ny behandling.

Finlands grundlag 6 § 1 mom. och 16 § 1 mom.

Lagen om grundläggande utbildning 6 § 1 och 2 mom. samt 32 § 1 och 3 mom.

Diskrimineringslagen 8 § samt 15 § 1 och 2 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Outi Suviranta, Toomas Kotkas, Antti Pekkala och Ari Wirén. Föredragande Milla Wartiovaara.