HFD:2024:48

Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra om ändringssökanden hade kunnat förpliktas att bifoga åldersgränsmärkningar enligt klassificeringen i lagen om bildprogram till de bildprogramsupptagningar som ändringssökanden tillhandahöll i sin webbutik. I ärendet skulle särskilt bedömas om skyldigheten att märka de i webbutiken saluförda bildprogrammen är förenlig med de krav som härrör från unionsrätten.

Enligt EU-domstolens förhandsavgörande kan man inte förutsätta att man avstår från kravet att enligt lagen om bildprogram klassificera och märka bildprogram som säljs i en webbutik, för att uppnå den nationella nivån av skydd av minderåriga, på den grunden att motsvarande åldersgränsklassificering och åldersgränsmärkning redan har gjorts i en annan medlemsstat. Enligt EU-domstolen kan bestämmelserna i lagen om bildprogram vara ägande att säkerställa syftet att skydda minderåriga endast under förutsättning att detta syfte verkligen förverkligas och om bestämmelserna genomförs på ett konsekvent och systematiskt sätt.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg utgående från EU-domstolens dom att man hade kunnat förutsätta en klassificering av bildprogrammen enligt lagen om bildprogram i syfte att uppnå målet att skydda minderåriga, trots att det varit möjligt påvisa att köparen var myndig och trots att inga bildprogramsupptagningar ännu hade skickats till Finland då när de fanns till salu i webbutiken.

I enlighet med EU-domstolens förhandsavgörande skulle i ärendet ännu avgöras om begränsningen i bestämmelsen om lagens tillämpningsområde i lagen om bildprogram leder till att syftet med lagen att skydda minderåriga inte uppfylls och att regleringen inte är konsekvent och systematisk när en bildprogramsleverantör som är placerad utanför Finland i sin webbutik kan tillhandahålla bildprogram för finska konsumenter att köpas, som inte är klassificerade och märkta enligt lagen om bildprogram.

I enlighet med vad EU-domstolen konstaterar i sin dom ska den nationella domstolen utgående från den utredning som myndigheterna lagt fram göra en objektiv bedömning av huruvida bestämmelserna i lagen om bildprogram leder till den nivån av skydd av minderåriga som eftersträvas.

I ärendet hade inte med statistiska uppgifter eller på annat sätt utretts i vilken utsträckning finska konsumenter köper bildprogramsupptagningar från utländska webbutiker. Med beaktande av undervisnings- och kulturministeriets och ändringssökandens utsagor om sådana utländska webbutiker som har finskspråkiga sidor eller vars bildprogramsutbud kan anses rikta sig till Finland, kunde antalet bildprogram som finska konsumenter köper från utländska webbutiker inte anses ringa i förhållande till bildprogramsförsäljningen hos de leverantörer som har placerat sig här.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att bestämmelsen som begränsar tillämpningsområdet för lagen om bildprogram är ägnad äventyra att nivån på det skydd av minderåriga som lagen om bildprogram eftersträvar uppnås, eftersom finska konsumenter från utländska webbutiker kan köpa bildprogram som inte är klassificerade och märkta enligt lagen om bildprogram. Bestämmelserna i lagen om bildprogram kunde följaktligen inte anses leda till att syftet enligt lagen, att skydda minderåriga, uppnås. Bestämmelserna i lagen om bildprogram kunde till den del inte heller anses konsekventa.

Till den del kravet att klassificera och märka bildprogramsupptagningar riktade sig till bildprogramsupptagningar som redan var klassificerade och märkta i en annan medlemsstat enligt lagstiftningen i ifrågavarande medlemsstat handlade det om kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan enligt art. 34 FEUF, vilka inte går att motivera med stöd av art. 36 FEUF.

Ändringssökanden kunde inte åläggas bifoga åldersgränsmärkningar enligt lagen om bildprogram till de bildprogramsupptagningar som var till salu i webbutiken till den bildprogrammen hade genom gått en motsvarande förfarande och klassificering enligt en annan medlemsstats lagstiftning och upptagningarna var märkta på motsvarande sätt enligt ifrågavarande lagstiftning. Nationella audiovisuella institutets och förvaltningsdomstolens beslut upphävdes.

Lagen om bildprogram 1 §, 2 § 1 mom., 3 § 5 punkten, 5 § 1 mom., 15 §, 16 §

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) art. 34 och 36

EU-domstolens dom i målet C-662/21, Booky.fi Oy (EU:C:2023:239)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio, Anne Nenonen och Tero Leskinen. Föredragande Jukka Koivusalo.