HFD:2015:17

Syftet med det i anbudsförfrågan individualiserade upphandlingsförfarandet hade varit att med ett partnerskapsavtal som grund av en och samma tjänsteproducent upphandla läkar- och mottagningstjänster inom den öppna hälso- och sjukvården. Tjänsterna upphandlades för Kemi stad samt Keminmaa och Tervola kommuner (upphandlande enheter). Upphandlingen skulle ske så att kommunerna i samråd skulle utvärdera besluten, men självständigt besluta om sin upphandling.

Priset på de läkarmottagningstjänster som Kemi stad upphandlade skulle i anbudet uppges som ett mervärdesskattefritt pris per timme för en läkare med sådan behörighet som krävs för läkarlegitimation. En anbudsgivare hade som sitt pris uppgett noll euro. De upphandlande enheterna hade uteslutit anbudsgivaren från anbudsförfarandet.

I den del av anbudsförfrågan som gällde Kemi stads upphandling av läkarmottagningstjänster hade man för den eventualiteten att tjänsterna inte skulle komma att levereras på garanterat sätt tagit in ett villkor om en avtalsbaserad, i eurobelopp bestämd sanktion. Utöver detta hade i anbudsförfrågan tagits in ett villkor om en sanktion som skulle tas i bruk om en läkare inte ställde till förfogande det antal tider för patientkontakter som förutsattes i anbudsförfrågan. Även denna sanktion skulle vara avtalsbaserad och bestämmas i eurobelopp enligt det monetära värdet på den uteblivna prestationen. Dessutom fanns i anbudsförfrågan ett villkor om prisnedsättning i den händelse att den läkare som skulle utföra tjänsten i strid med villkoren i anbudsförfrågan byttes ut mot en annan.

Lagen om offentlig upphandling ställer inte hinder för att en upphandlande enhet i syfte att trygga sin avtalsrättsliga ställning ur sitt anbudsförfarande utesluter ett anbud som inte uppfyller kraven i anbudsförfrågan, förutsatt att dessa krav inte strider mot lagen om offentlig upphandling. De sanktioner som enligt anbudsförfrågan skulle gälla om tjänsterna inte levererades på garanterat sätt stod inte i strid med lagen om offentlig upphandling, och det var uppenbart att den upphandlande enheten genom dem ville skydda sin avtalsrättsliga ställning.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att trots att nollprissättning inte uttryckligen förbjudits i anbudsförfrågan, borde anbudsgivarna ha förstått att en prissättning av nämnt slag skulle göra om intet de sanktioner som enligt anbudsförfrågan skulle bestämmas i eurobelopp och enligt det monetära värdet på anbudsgivarens prestation. En upphandlande enhet hade rätt att ur sitt anbudsförfarande utesluta ett anbud som inte motsvarade villkoren i anbudsförfrågan även då bristerna i anbudet saknade betydelse för anbudens jämförbarhet. Enligt anbudsförfrågan skulle anbuden utvärderas som helheter och de upphandlande enheterna hade i sin utvärdering av anbudsgivarens totala anbud för samtliga tre kommuners del kunnat anse att anbudet inte motsvarade anbudsförfrågan.

Lagen om offentlig upphandling (348/2007) 2 § 1 mom., 46 § 1 mom. och 69 § 1 mom.