HFD:2017:89

Enligt 28 § 1 mom. i medborgarskapslagen förvärvar en person som har fyllt 18 men inte 23 år finskt medborgarskap efter anmälan, bland annat om han eller hon inte har dömts till fängelsestraff. Enligt 31 § i medborgarskapslagen anses medborgarskap som bygger på anmälan ha förvärvats den dag då anmälan har anhängiggjorts hos den behöriga myndigheten, om villkoren för förvärv av medborgarskap uppfylldes den dag då ärendet anhängiggjordes.

Migrationsverket hade inte beviljat finskt medborgarskap åt en person på grundval av en i 28 § 1 mom. avsedd anmälan, då personen i fråga efter den dag då ansökan anhängiggjordes, men innan ärendet avgjordes, hade dömts till fängelsestraff.

Förvaltningsdomstolen hade upphävt Migrationsverkets beslut eftersom den person som gjorde medborgarskapsanmälan hade uppfyllt de lagstadgade villkoren den dag då ärendet anhängiggjordes. Förvaltningsdomstolen ansåg att den i 31 § i medborgarskapslagen stadgade tidsfristen skulle anses avgörande då medborgarskap beviljades.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det inte i 28 § 1 mom. i medborgarskapslagen skilt stadgades om en tidpunkt som skulle anses som avgörande med tanke på när villkoren för förvärvande av medborgarskap efter anmälan skulle vara uppfyllda. Stadgandet i 31 § i medborgarskapslagen gällde vissa retroaktiva rättsverkningar av medborgarskap som erhålls efter anmälan. Med stöd av stadgandet kunde villkoret om att inte vara dömd till fängelsestraff inte utgöra en avvikelse från den allmänna principen att villkoren ska vara uppfyllda vid beslutstidpunkten. Vid bedömningen av ärendet beaktades avsikten med sagda villkor som den framgår ur förarbetena. Den avgörande tidpunkten för när villkoret enligt 28 § 1 mom. i medborgarskapslagen att inte vara dömd till fängelsestraff skulle vara uppfyllt var den tidpunkt då Migrationsverket fattade beslut i ärendet.

Förvaltningsdomstolens beslut upphävdes och Migrationsverkets beslut sattes i kraft.

Medborgarskapslagen 28 § 1 mom. och 31 §