HFD:2017:162

A hade ägt ett gårdsbruk, som hade omfattat 13 olika fastigheter, bland annat fastigheten X, för vilken en stranddetaljplan hade trätt i kraft år 1995. Enligt planen fanns det på fastigheten minst sju strandtomter, av vilka A sedermera hade sålt minst fem.

A hade år 2012 till sin son B sålt hela gårdsbruket, även de två återstående outbrutna strandtomterna på fastigheten X. Den fråga som skulle avgöras var huruvida den köpeskilling som A fått vid överlåtelsen i sin helhet skulle betraktas som skattefri inkomst enligt 48 § 1 mom. 3 punkten. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att A hade börjat använda de strandtomter som överlåtits i samband med överlåtelsen av gårdsbruket för annat ändamål än det jord- och skogsbruk som A bedrev. Denna ståndpunkt grundade högsta förvaltningsdomstolen på den omständigheten att A under tiden mellan det att stranddetaljplanen hade trätt i kraft och överlåtelsen hade sålt andra strandtomter från fastigheten X. Köpeskillingen var således inte skattefri inkomst för A till den del som den hänförde sig till överlåtelsen av de två strandtomterna. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut och satte i kraft den verkställda beskattningen.

Skatteåret 2012. Omröstning 3–2.

Inkomstskattelagen 48 § 1 mom. 3 punkten (1251/2009)