HFD:2021:71

Frågan gällde om den utredning som ingick i den vinnande anbudsgivarens anbud i en nationell upphandling, var tillräcklig avseende den uppgivna underleverantörens användbara resurser och om den vinnande anbudsgivarens underleverantörs referenser sålunda hade kunnat tas i beaktande i bedömningen av den vinnande anbudsgivarens lämplighet. Marknadsdomstolen hade med stöd av 92 § i upphandlingslagen utgående från villkoren i anbudsförfrågan ansett att underleverantörens användbara resurser förutom med anbudsgivarens utredning borde ha påvisats också med en av underleverantören undertecknad utredning eller förbindelse.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i motsats till marknadsdomstolen att 92 § i upphandlingslagen inte var tillämplig på ifrågavarande nationella upphandling. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att kravet på en likvärdig och icke-diskriminerande behandling av anbudsgivarna innebär att en underleverantör, vars referenser används som grund för upphandlingen, också i praktiken deltar i genomförandet av upphandlingen. I det ifrågavarande upphandlingsförfarandet hade det inte förutsatts att anbudsgivaren påvisar att underleverantören deltar i upphandlingens genomförande genom att uppvisa en av underleverantören undertecknad utredning eller förbindelse. Med beaktande av villkoren i anbudsförfrågan och förfarandet i nationella upphandlingar var det tillräckligt att den vinnande anbudsgivaren i sitt anbud hade uppgett underleverantörens namn och hade lämnat in en utredning om att denne uppfyller lämplighetskraven och att ifrågavarande underleverantörs deltagande i upphandlingen hade säkrats i entreprenadsförhandlingarna efter upphandlingsbeslutet. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde marknadsdomstolens beslut.

Lagen om offentlig upphandling och koncession 3 § 1 mom., 99 §, 100 § 1 mom. och 105 § 1 och 2 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Anne Nenonen, Joni Heliskoski, Tero Leskinen och Toni Kaarresalo. Föredragande Jukka Koivusalo.