HFD:2021:90

Frågan gällde huruvida det ansågs att de avkastningsandelar som E erhållit från den i Luxemburg bosatta och enligt det nämnda landets lagstiftning grundade SICAV-investeringsfonden som drevs i bolagsform i beskattningen utgjorde i 33 c § 3 mom. i inkomstskattelagen avsedd förvärvsinkomst eller i 32 § i den nämnda lagen avsedd kapitalinkomst.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg, efter att unionens domstol på högsta förvaltningsdomstolens begäran givit förhandsavgörande, att den ifrågavarande SICAV-investeringsfonden och investeringsfonder grundade enligt Finlands lagstiftning objektivt sätt var att jämföra med varandra, eftersom båda bolagen var undantagna från inkomstskatt och avkastningen de betalade ut beskattades enbart på inkomsttagarnivå. Därmed stred beskattningen såsom förvärvsinkomst av de avkastningsandelar E erhållit mot förbudet av restriktioner för kapitalrörelser enligt art. 63 i FEUF. Det hade inte framförts sådana tvingande hänsyn till allmänintresset enligt unionens domstols praxis, enligt vilka restriktioner för kapitalrörelser kunde godtas. Det fanns inte heller skäl att bedöma saken annorlunda utgående ifrån 65 art. i FEUF och den relevanta unionens domstols praxis. Därmed utgjorde avkastningsandelarna från den luxemburgiska SICAV-investeringsfonden E:s kapitalinkomst.

Centralskattenämndens förhandsavgörandegällande inkomstskatt för skatteåren 2017 och 2018

Inkomstskattelagen 3 § 4 punkten (1736/2009), 32 § och 33 c §

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) artiklarna 63 och 65

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Leena Äärilä, Vesa-Pekka Nuotio, Anne Nenonen coh Toni Kaarresalo. Föredragande Anna Ahlberg.