HFD:2021:117

Centralförvaltningen i Lantmäteriverket hade med stöd av 278 § 2 mom. i fastighetsbildningslagen till högsta förvaltningsdomstolen gjort en framställan om återbrytande som gällde ett av stadens tjänsteinnehavare fattat laga kraft vunnet beslut om godkännande av separat tomtindelning. Grunden för återbrytandet var att den tjänsteinnehavare som godkänt tomtindelningen inte hade haft behörighet att fatta beslutet.

En anteckning om separat tomtindelning görs i fastighetsregistret enligt 7 § 6 punkten i fastighetsregisterförordningen skilt för varje registerenhet. Med ytterligare beaktande av att beslutet om att godkänna en separat tomtindelning enligt 79 § i markanvändnings- och bygglagen är ett förvaltningsbeslut, är det fråga om ett sådant beslut enligt 278 § 2 mom. i fastighetsbildningslagen över vilket behörigheten att behandla den av centralförvaltningen i Lantmäteriverket gjorda framställan om återbrytande ligger hos högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att 278 § 2 mom. i fastighetsbildningslagen är en specialbestämmelse om behörigheten att föra talan om återbrytande där inga bestämmelser om förutsättningarna för återbrytande av ett beslut ingår. Förutsättningarna för återbrytande av ett lagakraftvunnet beslut ingår i den allmänna bestämmelsen i 117 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.

Det är i ärendet utrett att stadens tjänsteinnehavare som fattat det beslut om att godkänna den separata tomtindelningen som nu är föremål för framställan om återbrytande, har fattat beslutet utan behörighet till det med stöd av vare sig sin tjänsteställning, stadens interna direktiv eller ett avtal mellan staden och Lantmäteriverket. Det har följaktligen skett ett fel i förfarandet enligt 117 § 1 mom. 1 punkten i lagen om rättegång i förvaltningsärenden i behandlingen av det ärende som beslutet att godkänna tomtindelningen gällde.

Det beslut som är föremål för framställan om återbrytande har inte påståtts vara lagstridigt till sitt innehåll och det finns ingen utredning om att förfarandefelet har orsakat parterna rättsförluster eller annan skada. En central förutsättning för att garantera lagenligheten i beslutsfattandet i förvaltningsärenden är att myndigheten är behörig att fatta beslutet. Om den myndighet som fattar beslutet saknar behörighet för det är förvaltningsbeslutet ogiltigt och utan rättsverkan. Därför, och med särskilt beaktande av det krav på offentlig tillförlitlighet som riktar sig till fastighetsdatasystemet och det besluts om godkännande av en separat tomtindelning betydelse som grund för fastighetens skiftesförrättning, skulle det ifrågavarande felet i förfarandet anses allvarligt.

Med beaktande av vad som sagts ovan förutsätter det allmänna intresset enligt 117 § 2 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden att beslutet återbryts. Lantmäteriverkets centralförvaltning hade under dessa omständigheter rätt att med stöd av 278 § 2 mom. i fastighetsbildningslagen göra en framställan om återbrytande av beslutet till högsta förvaltningsdomstolen. Det tjänsteinnehavarbeslut som var föremål för framställan skulle återbrytas och ärendet återförsändas till stadens behöriga myndighet för ny behandling.

Fastighetsbildningslagen 278 § 2 mom.

Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 3 §, 117 § och 118 § 2 mom.

Markanvändnings- och bygglagen 79 § 2, 4 och 5 mom.

Markanvändnings- och byggförordningen 37 § 4 mom.

Lagen om Lantmäteriverket (900/2013) 2 § 3 mom. (580/2014)

Fastighetsregisterlagen 7 § 1 och 2 mom.

Fastighetsregisterförordningen 7 § 6 punkten

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Tuomas Kuokkanen, Jaakko Autio, Robert Utter och Veronica Storträsk. Föredragande Petri Hellstén.