HFD:2022:41

A planerade att göra ett placeringsbundet kapitaliseringsavtal med B-försäkring Ab. B-försäkring Ab bestämde vilket placeringsutbud som fanns att tillgå och A valde vilka placeringsobjekt som skulle fogas till avtalet inom ramen för de tillbudsstående placeringsobjekten. A kunde binda sitt kapitaliseringsavtals värdeutveckling bland annat till noterade aktier, masskuldebrev, fonder, noterade fonder och certifikat. Värdeutvecklingen kunde inte bindas till bland annat onoterade aktier och B-försäkring Ab:s placeringskorgar.

A hade rätt att åt C-Banken Ab ge i uppdrag att byta de placeringsobjekt som var fogade till placeringsavtalets värdeutveckling. C-Banken Ab var ombud för B-försäkring Ab. C-Banken Ab skickade uppdragsbegäran till B-försäkring Ab för behandling och beslut. Om A:s uppdrag uppenbart gällde en placering som enligt B-försäkring Ab:s definition var tillåten kunde ärendet avgöras med ett automatiserat beslut. Ifall det inte var fråga om en uppenbart tillåten placering dirigerades ärendet till B-försäkring Ab:s arbetstagare för noggrannare behandling. I dessa fall bedömde B-försäkring Ab om bytet av placeringsobjekt kan genomföras och placeringsobjektet fogas till det placeringsutbud bolaget erbjuder. I de fall B-försäkring Ab godkände A:s begäran och A:s placeringsobjekt ändrades, gav B-försäkring Ab ett uppdrag om värdepappershandel åt C-Banken Ab, varefter B-försäkring Ab:s tillgångar som utgjorde täckning för ansvarsskulden investerades enligt den ändring som hade skett i de placeringsobjekt som fogats till värdeutvecklingen för A:s kapitaliseringsavtal.

A ville veta om 35 b § i inkomstskattelagen om särskilt beskattningsförfarande för vissa försäkringar tillämpades på det kapitaliseringsavtal hen gjorde med B-försäkring Ab och bad om förhandsavgörande.

Enligt 34 § 5 mom. och 35 § 1 mom. i inkomstskattelagen är huvudregeln enligt lagen att endast den utbetalade avkastningen av ett kapitaliseringsavtal är skattepliktig inkomst för den skattskyldiga. Ett undantag till huvudregeln ingår i 35 b § i inkomstskattelagen som gäller osedvanliga situationer där försäkringstagaren direkt använder de rättigheter som hör till försäkringsbolaget som ägare till tillgångarna.

När A uppdrar åt C-Banken Ab att byta de placeringsobjekt som fogats till kapitaliseringsavtalets värdeutveckling, verkar banken enligt lagen om försäkringsdistribution som ett ombud för B-försäkring Ab:s räkning och med dess ansvar. Det slutliga beslutet om byte av placeringsobjekt som A har bett om, görs av B-försäkring Ab. B-försäkring Ab uppfyller förpliktelsen enligt 6 kap. 20 a § 3 mom. i försäkringsbolagslagen när det efter beslutet om byte av placeringsobjekt uppdrar åt C-Banken Ab att verkställa värdepappershandeln varefter de tillgångar som utgör täckning för bolagets ansvarsskuld investeras enligt den ändring som skett i de placeringsobjekt som fogats till A:s kapitaliseringsavtals värdeutveckling. Vidare har placeringsobjekten inom kapitaliseringsavtalet inte skräddarsytts åt A utan kapitaliseringsavtalets värdeutveckling kan hänföras till de av B-försäkring Ab ursprungligen utvalda eller senare godkända och allmänt tillhandahållna placeringsobjekten.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att A inte hade rätt att för B-försäkring Ab:s del med en tredje part avtala om uppdrag som gäller den egendom som utgör underliggande tillgång eller ingå andra avtal som gäller den underliggande tillgången enligt 35 b § 1 mom. 4 punkten och 2 mom. i inkomstskattelagen. Förhandsavgörande för skatteåren 2021 och 2022.

Inkomstskattelagen 34 § 5 mom., 35 § 1 mom. och 35 b § 1 mom. och 2 mom.

Lagen om försäkringsdistribution 2 § 1 mom. och 5 § 1 mom. 3 punkten

Försäkringsbolagslagen 6 kap. 20 a § 3 mom. och 10 kap. 2 § 1 mom. och 2 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Vesa-Pekka Nuotio, Anne Nenonen, Joni Heliskoski och Toni Kaarresalo. Föredragande Katja Syväkangas.