HFD:2023:38

En elev hade med beaktande av hens egna omständigheter beviljats fri transport till skolundervisningen från sin officiella bostad enligt befolkningsregistret. Frågan gällde om staden var skyldig ordna motsvarande transport även från det hem som inte hade uppgetts som elevens officiella bostad.

Stadens skyldighet ordna fri skoltransport från det hem som inte var elevens officiella bostad kunde inte grundas på bestämmelsen om skolresor i 32 § i lagen om grundläggande undervisning.

Frågan skulle bedömas ur elevens synvinkel med beaktande av att hen beviljats skoltransport av hälsoskäl. För A var skolresorna belastande på grund av hens allvarliga funktionsnedsättning och hens behov av stöd från en vuxen person. A var därför faktiskt i en sämre situation än de elever som på grund av växelboende bor på olika ställen men inte har motsvarande hälsoproblem. Fri skoltransport även från den andra föräldern var ägnad att minska den belastning skolresorna föranledde och därmed stöda A:s funktionsförmåga. Skoltransporten kunde därför anses behövlig för att stöda A:s rätt till grundläggande utbildning och framskrida i sina studier på ett jämlikt sätt med de övriga eleverna. De extra kostnader resorna föranledde kunde inte anses vara oskäliga för staden. A skulle beviljas den skoltransport hen ansökt om som en skälig anpassning enligt diskrimineringslagen.

Finlands grundlag 16 § 1 mom.

Lagen om grundläggande utbildning 32 § 1 mom.

Lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt 7 b § 1 och 2 mom.

Diskrimineringslagen 8 § och 15 § 1 mom.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning art. 24

HFD 2006:10

Ärendet ar avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Petri Helander, Monica Gullans, Juha Lavapuro och Ari Wirén. Föredragande Milla Wartiovaara.