HFD:2023:79

Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra om polisinrättningen borde ha godkänt ett i Österrike utfärdat deaktiveringsintyg som utredning över att de från Österrike till Finland överförda skjutvapnen var permanent deaktiverade.

Högsta förvaltningsdomstolen bad om EU-domstolens förhandsavgörande i ärendet. Med stöd av EU-domstolens dom ansåg högsta förvaltningsdomstolen att endast ett intyg utfärdat av en sådan kontrollorganisation som är upptagen i den av kommissionen publicerade förteckningen som avses i genomförandeförordningen 2015/2403 om deaktivering, kan anses vara ett sådant intyg enligt förordningen som medlemsstatens myndigheter är skyldiga erkänna. Eftersom deaktiveringsintygen inte uppfyllde nämnda krav skulle polisinrättningen inte erkänna och godkänna dem som utredning över att vapnen var deaktiverade.

Rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen, sådant det lyder ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/51/EG, artikel 4.1 och bilaga 1

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2403 om fastställande av gemensamma riktlinjer om standarder och metoder för deaktivering i syfte att se till att deaktiverade skjutvapen görs irreversibelt funktionsodugliga, artikel 3.1, 3 och 4, artikel 7 och artikel 8

Skjutvapenlagen (1/1998) 91 §, 112 a § och 112 b §

EU-domstolens dom C-296/21, A (EU:C:2022:918)

Se HFD 2021:51

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Hannele Ranta-Lassila, Mikko Pikkujämsä, Anne Nenonen och Toni Kaarresalo. Föredragande Marita Eeva.