HFD:2024:1

A Ab hade av kommunens byggnadstillsynsmyndighet ansökt om tillstånd att placera en matarledning för vatten på en i kommunen belägen fastighet utan markägarens tillstånd. A Ab var ett partivattenbolag som ägdes av tre kommuner samt ett vattentjänstverk. Matarledningen för vatten som avsågs i ansökan utgjorde en del av en under konstruktion varande överkommunal överföringsledning.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra huruvida kommunens byggnadstillsynsmyndighet hade kunnat avslå A Ab:s ansökan på den grunden att det inte enligt markanvändnings- och bygglagen var möjligt att bestämma om placeringen av matarledningen för vatten.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att avsikten med revideringen av vattenlagstiftningen som trädde i kraft år 2012 var att precisera tillämpningsområdet mellan markanvändnings- och bygglagen och vattenlagen samt att betona markanvändnings- och bygglagens företräde vid avgörandet av placeringen av vattenledningar på annans markområde. I samband med lagändringen hade förutsättningarna enligt 161 § 1 mom. i markanvändnings- och bygglagen, enligt vilka kommunens byggnadstillsynsmyndighet kunde bestämma om placeringen av ledningen, emellertid inte ändrats.

Förfarandet enligt 161 § i markanvändnings- och bygglagen var avsedd att omfatta endast placeringen av ledningar som betjänar en viss fastighet eller ett visst samhälle, men inte regionala ledningsnätverk som sträckte sig över flera kommuners område. När det därutöver beaktades att ur en författningsrättslig bedömning innehåller 161 § i markanvändnings- och bygglagen en skyldighet att tillåta placeringen av ledningar på ett sätt som begränsar rätten till markägande, skulle bestämmelsen i egenskap av undantagsbestämmelse tolkas restriktivt samt med begränsning till dess ordalydelse.

Matarledningen för vatten som avsågs i A Ab:s ansökan hänförde sig till ett överkommunalt vattentjänstprojekt och var avsedd att tjäna flera kommuner. Matarledningen för vatten som avsågs i ansökan kunde därför inte anses vara en i 161 § 1 mom. markanvändnings- och bygglagen avsedd ledning som betjänar samhället eller en fastighet och miljönämnden hade därmed inte enligt bestämmelserna i markanvändnings- och bygglagen kunnat besluta om dess placering.

Frågan huruvida placeringen av den i A Ab:s ansökan avsedda matarledningen för vatten kunde bestämmas enligt vattenlagen eller lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter kom inte att avgöras i samband med detta ärende.

Markanvändnings- och bygglagen 161 § och 161 a §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari och Jaakko Autio. Föredragande Petri Hellstén.