HFD:2024:37

‍För ett barn inom småbarnspedagogiken ansöktes för de måltider som sköttes inom småbarnspedagogiken ekonomiskt stöd enligt handikappservicelagen för extra kostnader för specialkost. Barnets måltider sköttes genom att ge hen kliniska näringspreparat. Skyldigheten för den som ordnar småbarnspedagogiken att erbjuda kost och måltider gäller inte kliniska näringspreparat eller därmed jämförbara produkter som ersätts med stöd av sjukförsäkringslagen. Folkpensionsanstalten hade beviljat ersättning för näringspreparaten med stöd av sjukförsäkringslagen.

Anskaffningen av specialnäringspreparaten hade lett till kostnader enligt 9 § 1 mom. i handikappservicelagen och barnet hade varit tvunget använda preparaten en lång tid och regelbundet på det sätt som avses i 19 § i handikappserviceförordningen. Frågan gällde om kostnaderna med hänsyn till omständigheterna i ärendet kunde anses vara i lagen avsedda extra kostnader.

Högsta förvaltningsdomstolen godkände som utgångspunkt att man i bedömningen av huruvida kostnaderna var extra kostnader kunde beakta den kalkylmässiga skillnaden mellan kostnaderna för specialnäringspreparat och kostnaderna för vanlig mat och den ekonomiska hjälp som erhållits via de primära stödformerna. Efter en dylik räkneoperation var helhetskostnaderna för barnets näringspreparat synnerligen skäliga jämfört med de kalkylerade månatliga näringskostnaderna för barn. När man även beaktade det av Folkpensionsanstalten beviljade handikappstödet, kunde de kostnader som familjen åsamkades av specialnäringspreparaten inte anses vara sådana extra kostnader som avses i handikappservicelagen och -förordningen. Ansökan om ekonomiskt stöd skulle avslås.

Lagen om småbarnspedagogik 11 §
Lagen om service och stöd på grund av handikapp 9 § 1 mom.
Förordningen om service och stöd på grund av handikapp 19 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Janne Aer, Petri Helander, Monica Gullans och Robert Utter. Föredragande Johanna Haapala-Mrena.