HFD:2024:75

‍Helsingfors byggnadstillsynsmyndighet hade med hot om vite förbjudit A att använda två lägenheter i ett flervåningshus för inkvartering. A hade som aktieägare rätt att besitta lägenheterna. Förpliktelsen hade begränsats så att den inte gällde uthyrningsverksamhet som gällde hyreskontrakt som ingåtts för minst tre månader.

Flervåningshuset fanns på en tomt i Helsingfors stadskärna. Tomten ingick i ett kvarter som i detaljplanen anvisats som kvartersområde för flervåningshus (AK). De ifrågavarande två bostäderna som var föremål för A:s uthyrningsverksamhet var enligt bygglovet bostadslägenheter.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att egendomsskyddet som en grundrättighet innebär att en aktieägare i ett bostadsaktiebolag även för korta tider kan hyra ut de bostäder hen besitter. Enligt en bedömning från fall till fall kan uthyrningsverksamhet ändå inom den byggnadstillsyn som görs med stöd av markanvändnings- och bygglagen anses vara faktisk inkvarteringsverksamhet. I detta fall fästes uppmärksamhet vid hyresverksamhetens natur och andra omständigheter kring uthyrningen. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till denna del även till prejudikaten HFD 2021:76 och HFD 2021:77.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg det utrett att det i den uthyrning av möblerade bostäder som A idkade, enligt den utredning som erhållits om verksamhetens fortlöpande och yrkesmässiga natur samt hyrestiderna och de tjänster som erbjöds i samband med uthyrningen, var fråga om att återkommande erbjuda kortfristiga inkvarteringsperioder av inkvarteringsverksamhetsnatur. De ifrågavarande bostäderna fanns i ett flervåningshus i vars omgivning det fanns närmast bostadsbyggnader. Under dessa omständigheter var det ständiga bytet av boende i samband med hyresverksamheten inte typiskt för området eller något man väntade sig. När man också beaktade att den med hotellverksamhet jämförbara inkvarteringsverksamheten som skedde i byggnaden stred emot både detaljplanens anvisningar och det bygglov som beviljats byggnaden, hade byggnadstillsynsmyndigheten med hot om vite kunnat förbjuda att de ifrågavarande lägenheterna används som inkvarteringsutrymmen.

Med anledning av den begränsning som gjorts i byggnadstillsynsmyndighetens beslut var det i ärendet inte fråga om en bedömning av om uthyrning av bostäder, som sker med stöd av minst tre månader långa hyreskontrakt, ska anses vara inkvarteringsverksamhet.

Markanvändnings- och bygglagen 58 § 1 och 2 mom., 125 § 5 mom. och 182 §

Viteslagen 6 §

Ärendet har avgjorts av Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Vesa-Pekka Nuotio, Joni Heliskoski och Tero Leskinen. Föredragande Anna Soininen.