HFD:2024:76

Finlands viltcentral beviljade dispens för att fälla åtta vargar. Syftet med dispensen var att döda den flock på högst åtta vargar som rörde sig vid östgränsen. Enligt DNA-provanalyser ingick två till sex hundvargar i flocken. Förvaltningsdomstolen upphävde viltcentralens beslut. Enligt förvaltningsdomstolen hade det inte lämnats sådan utredning i ärendet som visade att ingen annan tillfredsställande lösning fanns i stället för att bevilja dispens.

Viltcentralen hade i sina beslutsskäl hänvisat till Naturresursinstitutets utlåtande, enligt vilket det i praktiken är omöjligt att i en jaktsituation rikta jakten endast till hundvargarna enbart på basis av deras yttre kännetecken. Dessutom ansågs det i utlåtandet ytterst osäkert att fånga djuren levande med fällor.

Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till EU-domstolens stadgade rättspraxis och konstaterade att det ankommer på myndigheterna när de beviljar dispens att med hänsyn till de mest tillförlitliga och relevanta vetenskapliga och tekniska rönen fastställa att det inte finns någon annan lämplig lösning för att uppnå det eftersträvade målet under rådande omständigheter.

Det eftersträvade målet med dispensen var att skydda vargens arvsmassa. Dispensen riktade sig med stöd av den vetenskapligt verifierade utredning som lämnats i ärendet till högst sex vargindivider med ren arvsmassa. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg med stöd av utredningen i ärendet att det inte var möjligt att uppnå det med dispensen eftersträvade målet, att bevara vilda djur så att skadliga korsningar mellan vargar och hundvargar inte i fortsättningen sker, på annat sätt än genom att döda hela den vargflock där hundvargarna ingick. Det kunde inte under dessa omständigheter anses vara oproportionerligt i förhållande till det eftersträvade målet att döda hela flocken. Finlands viltcentrals beslut var inte lagstridigt.

Jaktlagen 37 § 3 mom., 41 § 1 mom. och 41 a § 1 mom.

Rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (habitatdirektivet) art. 12.1, art. 16.1 e och bilaga 4 a

EU-domstolens dom 10.10.2019, Luonnonsuojeluyhdistys Tapiola (C-674/17, ECLI:EU:C:2019:851)

EU-domstolens dom 14.6.2007, kommissionen v. Finland (C-342/05, ECLI:EU:C:2007:341)

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen och Joni Heliskoski. Föredragande Satu Sundberg.