HFD:2024:81

‍Ärendet gällde frågan om huruvida centralkriminalpolisen åt de personer som i förundersökningen hade ställning som part borde ha lämnat ut en kopia av förundersökningsprotokollet jämte bilagor i sin helhet i det brottmål som gällde dem eller om materialet till en del hade kunnat utlämnas genom att endast lägga fram det till påseende hos centralkriminalpolisen.

En betydande del av förundersökningsprotokollets och dess bilagors innehåll som endast lagts fram till påseende bestod av enligt 24 § 1 mom. 10 punkten i offentlighetslagen sekretessbelagda uppgifter om försvaret. En del av det innehåll ur förundersökningsprotokollet som endast lagts fram till påseende omfattade även enligt 2 punkten i samma moment sekretessbelagda uppgifter om Finlands förhållanden till andra stater och en del var med stöd av 3 punkten i momentet sekretessbelagda uppgifter som gällde en annan förundersökning.

Enligt andra meningen i 16 § 1 mom. i offentlighetslagen om hur handlingar ska ges ut ska uppgifter om det offentliga innehållet i en handling lämnas ut på det sätt som begärts, om inte detta medför oskälig olägenhet för tjänsteverksamheten på grund av att antalet handlingar är stort, kopiering svår att genomföra eller någon annan därmed jämförbar orsak. Bestämmelsen gäller följaktligen endast utlämnande av offentliga uppgifter och handlingar. En ordagrann restriktiv tolkning av bestämmelsen är inte motiverad med tanke på offentlighetslagens syften och offentlighetslagens allmänna utgångspunkt om en parts rätt att erhålla information. Därför är det motiverat att i tillämpliga delar tillämpa den princip som framgår ur bestämmelsen att uppgifter ska lämnas ut på det sätt som begärts även i en situation som den nu aktuella, där begäran gällde sådana sekretessbelagda handlingar eller uppgifter som den som begärde uppgifterna har rätt att få information om enligt 4 kap. 15 § i förundersökningslagen.

Då principen som framgår ur andra meningen i 16 § 1 mom. i offentlighetslagen, i motsats till bestämmelsens ordalydelse, anses gälla även partsoffentliga handlingar, är det motiverat anse att myndigheten på motsvarande sätt har prövningsrätt gällande hur handlingarna ges ut åtminstone i situationer där den information som ingår i handlingarna är sekretessbelagd på grund av allmänt intresse, vilket var fallet i det aktuella ärendet. Prövningsrätten ska utövas med beaktande av de krav gällande en rättvis rättegång som ställs på förundersökningen och partens rätt att på behörigt sätt försvara sig enligt 4 kap. 15 § 4 mom. i förundersökningslagen.

Beredningen av försvaret av parterna i förundersökningen hade komplicerats av att de fått delar av förundersökningsprotokollet och dess bilagor endast till påseende i centralkriminalpolisens utrymmen. Denna komplicering kunde ändå inte enligt högsta förvaltningsdomstolens bedömning anses sådan att beredningen av försvaret skulle ha försvårats till en så betydande del att sättet att ge ut handlingar i detta skede, i ljuset av den Europeiska människorättskonventionens tillämpningspraxis skulle ha stridit mot 4 kap. 15 § 4 mom. i förundersökningslagen.

Enligt centralkriminalpolisen hade åklagaren under åtalsprövningen fått ta del av handlingarna genom att få dem till påseende hos myndigheten. Det hade varit fråga om en myndighets utrymme där man kunde ta del av och behandla säkerhetsklassificerat material. Parterna i förundersökningen hade på motsvarande sätt fått ta del av handlingarna i centralkriminalpolisens utrymmen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att de inte hade varit i en helt jämlik situation i förhållande till åklagarsidan vad gäller det praktiska genomförandet av rätten till information avseende förundersökningsprotokollet och dess bilagor, men ställningen mellan dessa parter kunde inte beskrivas som väsentligt oproportionerlig.

Med beaktande av naturen hos de med stöd av 24 § 1 mom. 2, 3 och 10 punkterna i offentlighetslagen sekretessbelagda uppgifterna i förundersökningsprotokollet och dess bilagor och de eventuella följderna av att uppgifterna röjs för utomstående ansåg högsta förvaltningsdomstolen att centralkriminalpolisen, utan hinder av aspekterna kring möjligheterna för parterna i förundersökningen att försvara sig och deras ställning i förhållande till åklagarsidan, hade kunnat besluta att dessa handlingar utlämnas delvis endast till påseende i centralkriminalpolisens utrymmen åt parterna i förundersökningen. Deras begäran att få handlingarna i sin helhet som kopior hade kunnat avslås.

Se HFD 2022:118.

Europeiska människorättskonventionen art. 6.1 och 3b
Förundersökningslagen 2 kap. 5 § 1 mom. 2 punkten, 4 kap. 15 § 1, 2, 3, 4 och 6 mom. samt 9 kap. 7 § 1 mom.
Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (offentlighetslagen) 10 §, 11 § 3 mom., 16 § 1 mom., 17 § 1 mom., 23 § 2 och 3 mom. samt 24 § 1 mom. 2, 3 och 10 punkten

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Mika Seppälä, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari och Robert Utter. Föredragande Mikko Rautamaa.