HFD:2024:104

Kommunens byggnadstillsynsmyndighet hade beviljat undantag från generalplanen för att ändra användningsändamålet av en fritidsbostad till permanent bostad och undantag från de bestämmelser i byggnadsordningen som gällde styckningsbegränsningar och minimiarealen för en byggplats. Byggplatsen låg inom ett på landskapsnivå betydelsefullt kulturlandskap. I ärendet skulle avgöras om NTM-centralen hade rätt att anföra besvär över undantagsbeslutet hos förvaltningsdomstolen.

De beviljade undantagen medgav inte möjlighet till ny, på landskapet inverkande bebyggelse. Åtgärden hade därför inga direkta konsekvenser för landskapet. Undantagen beviljas efter en bedömning från fall till fall. Därför kan man inte av slutresultatet i det ifrågavarande undantagsärendet dra slutsatser utgående från markägarnas jämlikhet om hur förutsättningarna för undantag i samband med eventuella andra projekt inom samma landskapsområde bedöms.

Följaktligen hade de beviljade undantagen inga sådana verkningar att undantagsbeslutet skulle anses vara ett ärende med verkningar som är riksomfattande och betydande på landskapsnivå enligt 18 § 2 mom. i markanvändnings- och bygglagen. NTM-centralen hade därför inte rätt att med stöd av nämnda bestämmelse anföra besvär hos förvaltningsdomstolen.

Ärendet gällande undantagen hörde inte till NTM-centralens verksamhetsområde med stöd av någon annan lagstiftning heller.

Markanvändnings- och bygglagen 18 § 2 mom. och 193 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Eija Siitari, Mika Seppälä, Anne Nenonen och Joni Heliskoski. Föredragande Liisa Selvenius-Hurme.