HFD:2024:108

B Ab hade för avsikt att åt sin huvudaktieägare och verkställande direktör A ge användningsrätt till de tre veteranbilar bolaget ägde. Bolaget hade införskaffat bilarna i investeringssyfte. De var avsedda att vara i trafikbruk (påställda) från slutet av april till början av september eftersom bilarna inte gick att använda året om. En av veteranbilarna kunde användas för att belöna arbetstagare i B Ab och dess koncern för välgjort arbete eller på bemärkelsedagar. Koncernens ledningsgrupp, försäljningschef eller B Ab:s verkställande direktör A bestämde om veteranbilens användning som belöning.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att A fick en förmån med penningvärde för varje veteranbil då när ifrågavarande bil var i hens användning. Varje veteranbil ansågs vara i A:s användning när den var påställd trots att A ämnade köra veteranbilarna endast sporadiskt. Till denna del saknade det betydelse att A inte oavbrutet hade veteranbilarnas nycklar och att en av bilarna tillfälligt kunde vara i någon av koncernens arbetstagares användning som dennes belöning.

Veteranbilarna ansågs inte vara i A:s användning och hen ansågs inte få bilförmån för ifrågavarande veteranbil medan veteranbilen var avställd.

Skatteförvaltningens förhandsavgörande som var i kraft till slutet av år 2022.

Inkomstskattelagen 29 § 1 mom. och 64 § 1 och 2 mom.

Lagen om förskottsuppbörd 13 § 1 mom. 2 punkten och 3 mom.

Skatteförvaltningens beslut om de grunder som ska iakttas vid beräkningen av naturaförmåner i samband med beskattningen för år 2022 17 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Hannele Ranta-Lassila, Vesa-Pekka Nuotio, Anne Nenonen, Joni Heliskoski och Tero Leskinen. Föredragande Anna Ahlberg.