HFD:2024:110

Högsta förvaltningsdomstolen hade i det beslut som ansökan om återbrytande gällde ansett att man på A Ab:s kapitaliseringsavtal i företagets beskattning ska tillämpa 35 b § i inkomstskattelagen.

Bolaget yrkade att nämnda beslut ska återbrytas på den grunden att den svenskspråkiga versionen av 1 mom. 2 punkten i paragrafen inte motsvarar den finskspråkiga språkversionen. I de fall språkversionerna avviker från varandra ska man enligt bolaget tillämpa den version som för den skattskyldiga leder till ett förmånligare slutresultat.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att de finsk- och svenskspråkiga lagtexterna enligt grundlagen är likvärdiga och att det varken i grundlagen eller i annan lagstiftning ingår bestämmelser om hur en sådan situation ska lösas där språkversionerna för en stadfäst lag avviker från varandra.

Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till sin beslutspraxis där man har ansett att det att en lags tillämpning är oklar inte utgör en grund för återbrytande av ett lagakraftvunnet domstolsbeslut.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg på de grunder som närmare framgår ur beslutet att ifrågavarande bestämmelse i inkomstskattelagen är oklar. I ljuset av detta framstod inte högsta förvaltningsdomstolens tillämpning av bestämmelsen som uppenbart felaktig i det beslut som ansökan om återbrytande gällde. En skillnad i bestämmelsernas språkversioner kan inte som sådan utgöra grund för återbrytande av ett lagakraftvunnet beslut. Det aktuella beslutet hade varken grundat sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag eller ett misstag. Ansökan om återbrytande avslogs.

Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 117 § 1 mom. 2 punkten

Grundlagen 79 § 4 mom.

Se HFD 2017:140, HFD 2019:90 och HFD 2023:13

Se och jmfr. Määttä och Torkkel: JA vai TAI – verolainopillinen ongelma (TVL 35b.1 §:n 2 kohta), Verotus 3/2024, s. 294–305

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Jaakko Autio och Joni Heliskoski. Föredragande Jarkko Kyllönen.