HFD:2024:112

Stadens parkeringsövervakare hade påfört en felparkeringsavgift på den grunden att A:s fordon på en privat fastighet var parkerat inom verkningsområdet för ett trafikmärke enligt vägtrafiklagen som utvisar en parkeringsförbudszon. I ärendet skulle avgöras huruvida en på fastigheten belägen belagd rutt mellan gatan och höghusets ingång är ett område som är avsett för allmän trafik eller allmänt används för trafik och därmed en väg enligt 2 § 1 punkten i vägtrafiklagen och följaktligen omfattas av vägtrafiklagen.

Enligt vägtrafiklagens förarbeten kan man i bedömningen ge vikt åt hur områdets ägare har avsett att området ska användas, och vägmärken kan anses som kännetecken för en väg. Högsta förvaltningsdomstolen fäste ytterligare uppmärksamhet vid att tolka begreppet väg på ett sådant sätt att de i vägtrafiklagen föreskrivna trafikreglerna bildar en ändamålsenligt helhet.

Området i fråga ansågs vara en väg. Parkeringsövervakaren hade kunnat påföra A en felparkeringsavgift på de uppgivna grunderna.

Lagen om parkeringsövervakning 1 § 1 mom. 1 punkten

Vägtrafiklagen 2 § 1 punkten

Ärendet har avgjorts av justitieråden Hannele Ranta-Lassila, Mika Seppälä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Kari Tornikoski. Föredragande Jarkko Kyllönen.