HFD:2024:117

A som hade tjänstgjort i en visstidstjänst inom försvarsmakten hade sagt upp sig från sin tjänst mitt under den femårs tjänsteperioden.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att syftet med tjänstgöringstidsersättningen är att stöda omskolningen av de personer som varit utnämnda till militära visstidstjänster i en situation där personens tjänsteförhållande vid Försvarsmakten upphör på grund av att Försvarsmakten inte längre kan erbjuda hen arbete. Det är inte fråga om en sådan förmån som samlas in under tjänstgöringsförhållandet som den tidsbundet anställda tjänstemannen skulle ha rätt till oberoende av orsaken till tjänsteförhållandets upphörande.

A hade inte med stöd av lagen rätt till tjänstgöringstidsersättning. Utgående från den utredning som lämnats i ärendet ansåg högsta förvaltningsdomstolen att personalavdelningen vid Huvudstaben inte hade brutit mot rättsprinciperna inom förvaltningen gällande jämlikhet och skyddade förväntningar när den avslog A:s ansökan om tjänstgöringstidsersättning.

Lagen om försvarsmakten 46 § 1 mom.
Förvaltningslagen 6 §
Statstjänstemannalagen 11 § 2 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Janne Aer, Petri Helander, Monica Gullans och Juha Lavapuro. Föredragande Elina Ranz.