HFD:2025:60

Ett bolag ägde den 35 153 kvadratmeter stora tomt som var föremål för fastighetsbeskattningen. Fastigheten låg inom ett detaljplaneområde som i planen var betecknat som kvartersområde för verksamhetsbyggnader (KTY). Fastighetens byggrätt var 19 333 kvadratmeter våningsyta. På fastigheten fick uppföras kontorsbyggnader samt industri- och lagerbyggnader. Bolaget hade använt sin fastighet som byggplats för två sammanlagt 15 791 kvadratmeter stora industri- och lagerbyggnader.

I ärendet skulle avgöras hur beskattningsvärdet för den ifrågavarande fastighetens mark ska bestämmas i en situation där fastighetens faktiska användning avvek från det användningsändamål som detaljplanen möjliggjorde och som ledde till en högre värdering. Frågan gällde särskilt huruvida marken ska värderas motsvarande industrianvändning enligt markarealen eller motsvarande kontorsanvändning enligt byggrätten.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att fastighetens faktiska användningsändamål i första hand ska beaktas när värdet på marken bestäms inom fastighetsbeskattningen. Det användningsändamål som detaljplanen möjliggör och som leder till en högre värdering kan ges betydelse närmast då byggnaderna är i rivningsskick och hela fastighetens värde bildas främst av marken och byggrätten på den, eller, då en del av fastigheten med bibehållna byggnader kan avskiljas för tillbyggnad enligt detaljplanen. Ytterligare ska man fästa uppmärksamhet vid fastighetsbeskattningens schematiska natur. Det finns skäl att för en enskild fastighets del avvika från värdet utgående från den kommunspecifika tomtpriskartan eller värderingsanvisningen endast när värdet väsentligt avviker från det värde där ovan nämnda aspekter har tagits i beaktande.

Fastighetsbeskattningarna för åren 2015–2020

Fastighetsskattelagen 15 §

Lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen 29 § 1 och 3 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Hannele Ranta-Lassila, Mikko Pikkujämsä, Anne Nenonen, Joni Heliskoski och Tero Leskinen. Föredragande Anna Ahlberg.