HFD:2025:63

NTM-centralen hade beviljat A tillstånd för kommersiellt fiske inom delägarlagets vattenområde. A som var kommersiell fiskare var inte medlem av delägarlaget.

Delägarlagets vattenområde låg inom ett område som i fiskeriområdets plan för nyttjande och vård hade definierats som väl lämpat för fiske. Delägarlaget hade bestämt att det inte beviljar tillstånd för kommersiellt fiske åt fiskare som inte är medlemmar av delägarlaget. Till dessa delar uppfylldes förutsättningarna enligt fiskelagen för att bevilja A tillstånd för fiske.

I ärendet skulle ytterligare bedömas om de övriga tillståndsförutsättningarna enligt fiskelagen uppfylldes. Till denna del gällde frågan särskilt om statusen hos fiskeriområdets fiskbestånd medgav ett utnyttjande för kommersiellt fiske, med beaktande av bland annat att en del av delägarlagets delägare idkade kommersiellt fiske inom området. Förutom detta skulle man ta ställning till huruvida det kommersiella fisket med stöd av NTM-centralens tillstånd medför betydande olägenhet för annan användning av området. Den sistnämnda förutsättningen utgör ett absolut hinder för att bevilja tillstånd.

Delägarlagets vattenområde låg inom ett vidsträckt insjöområde som omfattades av planen för nyttjande och vård. Det kommersiella fisket i sjön riktade sig speciellt till gös. Enligt planen fanns det tecken på en tillbakagång av gösstammen. Planen hade som målsättningar en livskraftig gösstam samt att gösfisket är på en hållbar nivå. Delägarlaget hade i sin fiskestadga begränsat gösfisket inom sitt område med bestämmelser som motsvarade det som framförts i planen för nyttjande och vård. Det var i ärendet också utrett att delägarlaget som delägare hade kommersiella fiskare som fiskar inom delägarlagets område med tillstånd beviljade av delägarlaget.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att fiske med stöd av ett tillstånd beviljat av NTM-centralen är ett undantag från den utgångspunkt som framgår av fiskelagen och dess förarbeten, att rätten att bestämma om fisket tillkommer vattenområdets ägare. Tillståndssystemet är inte ämnat att åt kommersiella fiskare grunda ett nytt system som är alternativt till tillstånd av ägaren. Kommersiella fiskare har i sista hand, när de förutsättningar som bestämts i lagen uppfylls, möjlighet att i stället för av vattenägaren få tillstånd av NTM-centralen. NTM-centralen har även då prövningsrätt när den beviljar tillståndet.

Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till osäkerheten kring gösstammens status, målsättningarna i planen för nyttjande och vård samt de fiskebegränsningar som delägarlaget infört på sitt område och ansåg att NTM-centralen under dessa omständigheter med noggrannare utredningar och behövliga föreskrifter borde ha försäkrat sig om att statusen hos delägarlagets vattenområde medger ett utnyttjande av fiskstammarna för kommersiellt fiske. När man även beaktade den ovan nämnda osäkerheten kring gösstammens status och att en del av delägarlagets delägare idkade kommersiellt fiske i delägarlagets vattenområde, hade tillståndet förutsatt en noggrannare utredning också av om fiske som idkas med stöd av NTM-centralens tillstånd medför betydande olägenhet för användningen av området.

Eftersom NTM-centralens beslut till ovan nämnda delar var bristfälligt upphävde högsta förvaltningsdomstolen förvaltningsdomstolens och NTM-centralens beslut och återförvisade ärendet till NTM-centralen för ny behandling.

Lagen om fiske 13 och 41 §
Förvaltningslagen 31 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Jaakko Autio och Joni Heliskoski. Föredragande Petri Leinonen.