HFD:2026:31

Kemi älv rann ut i havet genom landskapsplaneområdet. I ärendet skulle avgöras om landskapsplanen uppfyllde de krav på innehållet i en landskapsplan som gäller områdesanvändningens ekologiska hållbarhet och värnandet av naturvärdena till den del det var fråga om vandringsfiskbeståndens och övriga vattenlevande organismers förbindelseleder. Avgörandet gällde i synnerhet vilken betydelse den förvaltningsplan som gällde området hade i bedömningen av om landskapsplanen var lagenlig.

Vattendirektivet har i Finland satts i kraft med vattenvårdslagen. Enligt vattenvårdslagen ska myndigheter i tillämpliga delar i sin verksamhet beakta de förvaltningsplaner som statsrådet godkänner. De miljömål gällande vattenförekomsternas status som ingår i en med stöd av vattenvårdslagen godkänd förvaltningsplan är bindande ifall inget beslut om att avvika från dem har fattats.

Med hänvisning till ovan stående konstaterade högsta förvaltningsdomstolen att det utredningsmaterial som producerats i samband med planeringen av vattenvården på behörigt sätt ska beaktas i planläggningen. Man måste i planläggningen utgående från utredningsmaterialet kunna försäkra sig om att den godkända planlösningen inte hindrar att det bindande målet för en enskild vattenförekomsts status uppnås.

Under beredningen av en landskapsplan skulle särskild uppmärksamhet fästas vid att sådana ekologiska förbindelser bevaras som har betydelse som förbindelser på landskapsnivå och som går över kommungränserna. Med beaktande av att Kemi älvs vattendrag, som rinner genom ifrågavarande landskapsplaneområde, och därmed också fiskarnas vandringsleder, sträcker sig genom flera kommuner, och att redan ett enskilt hinder för vandringen väsentligt påverkar fiskens möjligheter att använda hela leden, var vandringslederna sådana ekologiska förbindelser vid vilka särskild uppmärksamhet ska fästas i beredningen av landskapsplanen. Ur förvaltningsplanen å sin sida framgick att en förbättring av vandringsfiskarnas förbindelser har en avgörande betydelse för att uppnå målen för de inom landskapsplaneområdet belägna vattenförekomsternas status.

För att de för en landskapsplan fastställda innehållskraven gällande en ekologiskt hållbar områdesanvändning och värnandet av naturvärdena skulle uppfyllas, förutsattes i det förevarande ärendet att landskapsplanens beteckningar och bestämmelser möjliggör att man med detaljerad planläggning med beaktande av landskapsplanens styrande verkan kan garantera att de förbindelser, som är en förutsättning för vandringsfiskarnas naturliga livscykel, bevaras och återställs.

Markanvändnings- och bygglagen (132/1999) 24 § 2 mom., 28 § 1 mom. och 3 mom. 2 och 6 punkterna

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (vattendirektivet)

Lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (vattenvårdslagen) 11 § 1 mom., 12 § 1 mom., 21 § 1 mom., 28 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Jaakko Autio och Joni Heliskoski. Föredragande Hanna-Maria Schiestl.