HFD:2026:32

Ägarna till fastigheten X hade yrkat att byggnadstillsynsmyndigheten ålägger ägarna till grannfastigheten Y att avlägsna de konstruktioner som gagnar fastigheten Y men finns på fastigheten X. Byggnadstillsynsmyndigheten beslöt att inte vidta några åtgärder. Byggnadstillsynsmyndigheten och förvaltningsdomstolen ansåg att det inte var fråga om ett ärende som hör till byggnadstillsynsmyndighetens behörighet.

Yrkandet gällde bland annat de konstruktioner som hörde till dränerings- och dagvattensystemet för bostadshuset på fastigheten Y. Systemet hade förnyats i samband med en omfattande grundrenovering. Grundrenoveringsprojektet hade beviljats bygglov.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att förnyandet av dränerings- och dagvattensystemet hade varit en sådan åtgärd som hade ett omedelbart samband med byggnadens grundrenovering och var en från grundrenoveringsprojektet oskiljbar del som omfattades av det bygglov som hade sökts och beviljats för projektet. Såväl i bygglovsansökan som i beslutet om att bevilja bygglov hade som byggplats för grundrenoveringsprojektet uppgivits endast fastigheten Y. I bygglovshandlingarna ingick ingen utredning om att sökanden skulle ha haft rätt att placera de i bygglovsansökan avsedda konstruktionerna på grannfastigheten X.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att eftersom delar av dränerings- och dagvattensystemet som hade byggts i samband med grundrenoveringen trots det ovan konstaterade hade placerats på fastigheten X område, hade byggarbetet genomförts i strid med det beviljade bygglovet. Jämfört med det beviljade bygglovets innehåll kunde de konstruktioner som fanns på den andra fastigheten inte med tanke på konsekvenserna för grannens ställning anses vara i den mån ringa eller utanför det allmänna intresset att byggnadstillsynsmyndigheten hade kunnat anse yrkandet om att avlägsna konstruktionerna vara utanför myndighetens lagstadgade uppgifter och befogenhet. Högsta förvaltningsdomstolen återförsände yrkandet om att avlägsna konstruktionerna till byggnadstillsynsmyndigheten för att behandlas på nytt.

Markanvändnings- och bygglagen (139/1999) 124 § 1 mom., 125 § 1–3 mom. och 182 § 1 mom. (682/2014)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Jaakko Autio och Joni Heliskoski. Föredragande Hanna-Maria Schiestl.