Utveckling av förvaltningsprocessen

Den offentliga förvaltningen började utvecklas i slutet av 1800-talet. Över statliga och kommunala myndigheters beslut fick de besvära sig vars rättigheter besluten kränkte. Under 1860-talet började Senatens roll som utövare av både regeringsmakt och lagskipning diskuteras. Ett första förslag att grunda en förvaltningsrättslig domstol gjordes under 1891 års riksdag.

Den högsta förvaltningsrättsliga lagskipningen avskiljdes från förvaltningen 1918, efter att Finland blivit självständigt, då Senatens ekonomiavdelning delades upp i statsråd och högsta förvaltningsdomstol. Inom länen förblev lagskipningen tillsvidare hos förvaltningsmyndigheterna.

Från länsrätter till oavhängiga förvaltningsdomstolar

Länsrätterna hade år 1955 på högsta förvaltningsdomstolens framställan bildats i samband med länsstyrelserna att i första instans avgöra förvaltningsrättsliga besvär. År 1974 avskiljdes länsrätternas beslutsverksamhet från länsstyrelsen och länsrätternas domstolsroll förstärktes.

Länsrätterna lösgjordes slutgiltigt från länsstyrelserna år 1989. De blev oavhängiga allmänna förvaltningsdomstolar och flyttades från inrikesministeriets förvaltningsområde till justitieministeriets förvaltningsområde.

År 1999 sammanslogs länsrätterna till större enheter, regionala förvaltningsdomstolar. I Finland fungerar nuförtiden ett domstolssystem med allmänna förvaltningsdomstolar i två instanser. Högsta förvaltningsdomstolen är första domstolsinstans i några undantagsfall till exempel då ändrings söks i statsrådets beslut.

Förvaltningsprocessen internationaliseras

De internationella människorättsförpliktelserna är en etablerad del av vårt rättssystem. Den europeiska integrationen har vid sidan om människorättskonventionerna påverkat förvaltningsdomstolarnas arbete. I och med EU-medlemskapet har förvaltningsdomstolarna för sin del blivit också EU-domstolar eftersom en stor del av EU-rätten gäller uttryckligen offentligrättsliga frågor. I de flesta av EU:s medlemsstater utgör förvaltningsdomstolar grunden för rättsskyddssystemet. I Finland har vi färre specialdomstolar än i många euroepiska länder. De allmänna förvaltningsdomstolarna har en vid behörighet och högsta förvaltningsdomstolens verksamhetsområde är internationellt sett omfattande.

Oberoende av de internationella förpliktelserna och intrycken har lagskipningens och rättssystemets allmänna utgångspunkter bibehållits i huvudsak oförändrade.