Annat beslut 5134/2019

Ärende Besvär som gäller vägplan

Ändringssökande 1. A, B och C

2. D

3. E och F

Beslut som överklagas

Ålands landskapsregering 24.1.2019 nr 2

Ärendets tidigare handläggning

Ålands landskapsregering har med sitt överklagade beslut fastställt förslaget till vägplan för nybyggnad av deletapp 2 av en förbindelse mellan Degerbyvägen och ett nytt färjfäste på Mellanholm, landsväg nr 700, sektion 0–1250, mellan Degerö och norra Gripö, Mellanholm i Föglö kommun.

Landskapsregeringen har anfört bland annat följande skäl för sitt beslut:

Fastställande av vägplan för lands- och bygdevägar samt ändring av vägplan ska enligt landskapsregeringens delegeringsbeslut göras i plenum. Innan fastställande ska landskapsregeringen i enlighet med 25 § 2 mom. i landskapslagen om allmänna vägar höra vederbörande kommuns fullmäktige samt ägare av fastigheter och andra vilkas fördel eller rätt kan beröras av planen.

Vägplanen har varit utställd på landskapsregeringens elektroniska anslagstavla www.regeringen.ax samt hos Föglö kommun under 21 dagar till och med 4.6.2018. Annonsering om utställande av vägplan har även gjorts i Ålandstidningen och Nya Åland.

Projektets specifika effektmål är att som en deletapp i kortruttsprojektet förverkliga infrastrukturprojektet omfattande en ny hamn på Mellanholm, norra Gripö, med nödvändiga väg- och broförbindelser till landsvägen norr om Degerby. I förbindelsen ingår en cirka 550 meter lång bro över Spettarhålet mellan Degerö och Gripö. Bron planeras ha en seglingsfri höjd på 18 meter. Vägplanen har delats upp i två delar på grund av att trafiklösningen på Degerö närmast Degerby ännu inte slutligen hade utretts då vägplaneförslaget gällande deletapp 1 delgavs.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

1. A, B och C har i sina besvär yrkat att Ålands landskapsregeringens beslut ska upphävas.

Ändringssökandena har i sina besvär anfört bland annat följande:

Vestergård 11:2 är ett gammalt skärgårdshemman som gått i arv i flera generationer. Landskapsregeringens förslag kommer på ett oskäligt vis inkräkta på ändringssökandenas mark. Hela det så kallade “kortruttsprojektet”, varav detta beslut är en del, är oförsvarligt och ohållbart ur ekonomisk, kulturhistorisk och miljösynpunkt. Beslutet stöds inte heller av ett flertal av de berörda markägarna.

Beslutet strider mot 10 § i landskapslagen om allmänna vägar då vägen kommer att orsaka Vestergård 11:2 skada och olägenhet. Landskapsregeringen skriver i sitt bemötande av A:s påminnelse att ”den del som avskiljs är redan påverkad av nuvarande väg”. Detta stämmer inte då nuvarande väg inte går över hemmanets mark. Däremot kommer den nya vägen att gå över ändringssökandenas mark och de kommer inte ställa mark till förfogande för detta projekt.

Ett så stort projekt som detta beslut innebär kommer negativt påverka miljön då miljön kommer att störas och kan till och med försvinna permanent. Landskapsregeringens beslut strider mot 1 och 2 § i landskapslagen om naturvård.

Landskapsregeringen har inte på ett fullständigt vis redogjort för konsekvenserna av att dra en ny väg bort från Degerby. I miljökonsekvensbeskrivningen står att det bedöms att ett flyttat färjfäste kommer försämra tillgängligheten till färjorna för gång- och cykeltrafikanter. “Trafiksäkerheten för dessa trafikanter blir sämre längs den nya vägen eftersom ingen separat gång- och cykelväg planeras.”

Degerby anlades redan på medeltiden och i byn finns många byggnader och miljöer av historisk betydelse kvar. Många av dem finns runt färjfästet som till exempel tullhuset på Tulludden. Möjligheten att kunna besöka och uppleva en sådan historia i en orörd natur är av stort intresse för turister och måste anses viktig både för den samhällsekonomiska och även den kulturhistoriska nyttan. Att komma till cykel eller till fots med färja till ett skärgårdssamhälle som Degerby är en stor attraktion för turister. Flyttas färjfästet från Degerby förlorar kommunen säkerligen en stor del av dessa turister. I dagens värld där önskan är att begränsa biltrafik måste detta anses oerhört kortsiktigt. Detta är en konsekvens av projektet som inte verkar tas i beaktande mer än som en bisak och påverkar delägare av Vestergård 11:2 direkt då det försvårar deras möjligheter att besöka hemmanet utan bil samt påverkar hemmanets värde som fritidsbostad.

2. D har i sina besvär yrkat att landskapsregeringens beslut upphävs och att han erhåller ersättning för sina rättegångskostnader jämte laga ränta. Han har också yrkat att högsta förvaltningsdomstolen förrättar syn.

Han har i sina besvär anfört bland annat följande:

Ändringssökanden är ägare till fastigheterna Hästkleven (62-406-3-24) och Skansbacka (62-406-3-1) i Föglö Degerby. Dessa fastigheter berörs direkt av den aktuella vägplanen.

Alla inblandade myndigheter i detta vägprojekt ingår i Ålands landskapsregering. Det är väghållaren Ålands landskapsregering som fattat beslut om att dra igång vägprojektet, fastställa vägplanen, utreda miljökonsekvenser, godkänna miljöingrepp, anhålla om rubbning av fornlämningar, bevilja anhållan om rubbning av fornlämningar och så vidare. Det är landskapsregeringen som ensam har hanterat alla myndighetsuppgifter och bedömningar som hittills krävts för att få projektet att avancera framåt. Samtidigt är landskapsregeringen väghållare. Detta upplägg med en övergripande organisation som sköter allt skapar inte ett rättssäkert slutresultat. Att det i praktiken är olika byråer inom landskapsregeringens organisation, vilka fattar olika beslut och gör bedömningar förändrar inte det faktum att det till slut är landskapsregeringen och dess ministrar som bestämmer allt.

Det överklagade beslutet är bristfälligt och uppfyller inte kraven på innehåll och motivering. Det är svårt att på basen av en genomläsning av beslutet komma fram till vad det egentligen är som landskapsregeringen har fastställt och hur man till exempel beaktat inkomna påminnelser från dem som berörs av beslutet. Man hänvisar till två olika bilagor och hävdar att den ena bilagan fastställts med ”beaktande” av genmäle i den andra. Beslutets motivering är också bristfällig eftersom det inte anges vilka faktiska och juridiska skäl som ligger till grund för beslutet. Istället har man bara hänvisat till en procedurbestämmelse i landskapslagen om allmänna vägar.

Den planerade vägen till Degerby går enligt vägplanen på mark i ändringssökandens ägo över ett större område med fornminnen. Fornminnena utgörs främst av stenugnar, murar och övernattningsplatser från den ryska och svenska tiden under Stora ofreden 1714–1721 och Lilla ofreden 1742–1743. Då rörde sig flottstyrkor med tusentals man i Föglötrakten. Landskapets kulturbyrå har kartlagt 96 fornlämningar i det område som berörs av projekt västra Föglö. Minnena av denna militära närvaro är ett kulturarv som till stor del skulle förstöras om vägplanen förverkligades.

Ålands landskapsregering har beviljat landskapsregeringens ansökan om rubbning av de aktuella fornlämningarna och det beslutet är föremål för besvär som ändringssökanden anfört i högsta förvaltningsdomstolen. Del 2 av vägplanen kan således inte slutligen godkännas förrän det står klart, att fornlämningarna får rubbas.

Vägplanen innebär alltså att såväl kulturmiljön som ytterst värdefulla fornlämningar och naturvärden drabbas på ett oacceptabelt sätt. I motiveringen för planen hänvisas till ekonomiska skäl för att den bör förverkligas. Med ett nytt färjfäste skulle restiden förkortas några minuter och den nya färjelinjen skulle samla upp trafik från övriga delar av den södra åländska skärgården.

Ännu år 2010 kunde fartyget m/s Skarven köra sträckan Svinö–Degerby på 25 minuter medan det idag med samma fartyg tar 5 minuter längre, det vill säga 30 minuter. Med ett bara något snabbare och modernare fartyg skulle alltså tidsvinsten kunna göras med betydligt mindre ingripande och mindre bestående åtgärder i förhållande till naturen och kulturmiljön.

Den tidsvinst som skulle uppstå genom att flytta Föglö-hamnen något västerut är marginell och kan inte motivera ingrepp av den här dimensionen i en unik skärgårds natur- och kulturmiljö. När den tunga trafiken leds över Föglö och gör intrång i en orörd natur uppstår miljöproblem, som totalt underskattas i landskapsregeringens beredning. De socioekonomiska aspekterna på hur bygdens centrum Degerby drabbas har inte utretts, trots att landskapsregeringens kulturbyrå i sitt utlåtande uttryckligen fastslår att kortruttsprojekteringens infrastrukturella inverkan på Degerby som samhälle borde undersökas.

Vägplanens etapp 2 bryter mot 10 § i landskapslagen om allmänna vägar, där det sägs att en ny väg ska byggas utgående från ändamålsenlighet. Det framkommer av MKB-utredningen och miljöberättelsen att vattnen kring Mellanholm, Långholm och Gripö redan är utsatta för en betydande belastning. Man anger till exempel att viken mellan Alkläppen och Gripö verkar avsevärt påverkad av färjetrafiken. Dessutom föreligger en betydande påverkan av fiskodlingen i närheten. Även om del 2 av projektet nu inte direkt påverkar vattenmiljön i havet bör de sammanlagda effekterna av vägplanens etapp 1 och etapp 2 beaktas. Med det tänkesättet kan alltså etapp 2 av vägplanen även sägas ha en inverkan på vattenmiljön.

Förhållandet mellan nytta och skada som både miljö- och väglagstiftningen kräver att ska analyseras är sådant att detta projekt inte kan genomföras. Den eftersträvade inbesparingen i restid uppnås med betydligt mindre åtgärder och framförallt utan att förstöra orörd naturmiljö. Det ekonomiskt felaktiga tänkesättet och nuvärdesberäkningarnas bristfälligheter har påpekats av till exempel Jan Grönstrand i hans inlaga med anledning av MKB-utredningen. Landskapsregeringen avvisar Grönstrands kalkyler, men samtidigt ger redan en ytlig granskning av landskapsregeringens kalkyl vid handen, att projektet inte ger några miljövinster och man gör heller ingen 30 procents tidsvinst. Projektets totala omfattning är inte försvarbar vare sig samhällsekonomiskt eller ur miljösynpunkter.

Vägplanen innebär även ingrepp i sådana miljöer som är skyddade enligt landskapsförordningen om naturvård.

Miljöbyrån har i sitt utlåtande från 2.10.2017 nämnt flera skyddade biotoper. Det går inte att från landskapsregeringens beslut läsa hur man ska undvika att dessa biotoper förstörs på grund av vägprojektet.

De kräl- och groddjur som sannolikt bor i de av miljöbyrån nämnda biotoperna har inte beaktats tillräckligt i vägplanen eller i de utredningar som föregått den. Begreppen alkärr och klibbalskärr används i landskapsregeringens beslut på ett sätt så att man inte vet om någon skillnad avses. Klibbalskärr utgör en särskilt skyddsvärd biotop.

Med beaktande av de bedömningar som gjorts ovan och inom ramen för MKB-utredningen samt med hänsyn till de gällande reglerna är slutsatsen att verksamheten inte går att anlägga eller utöva på det sätt och i den omfattning som gjorts gällande i vägplanen utan att förorsaka negativ miljöpåverkan som överskrider dels uttryckliga förbud i lag, dels den nivå av olägenhet som är att betrakta som skälig. Det är inte möjligt att utgående från nu aktuell utredning försäkra sig om att verksamheten faktiskt går att förverkliga inom de ramar som påstås. Uppdelningen av vägbyggnadsprojektet i flera delar försvårar helhetsbedömningen.

Det att vägplanen delats upp i två etapper strider mot lagens bestämmelser gällande god förvaltning, eftersom markägare och övriga berörda inte ges en helhetsbild av planeringen. Här uppstår en myndighetsutövning, där tjänstemän och ansvariga politiker ges ett tolkningsföreträde som inte hör till god förvaltning i ett demokratiskt samhälle.

3. E och F har i sina besvär yrkat att landskapsregeringens beslut upphävs och att landskapsregeringen åläggs att ersätta deras rättegångskostnader. De har också yrkat att högsta förvaltningsdomstolen förrättar syn.

Ändringssökandena har i sina besvär anfört bland annat följande:

Landskapsregeringens beslut är bristfälligt och uppfyller inte kraven på innehåll och motivering. Det föreligger för ändringssökandena oklarheter om vad landskapsregeringen fastställt avseende vägens sträckning och utformning.

I beslutets motivering anges inte vilka skäl som ligger till grund för beslutet.

Landskapsregeringen har inte utrett hur ändamålet med vägplanen uppnås med minsta negativa miljöpåverkan och har inte heller angett vilka åtgärder som rimligen krävs för att negativ miljöpåverkan ska kunna undvikas, undanröjas eller begränsas.

Vägplanen innebär stora ingrepp i ändringssökandenas skogsskifte där skogsbruk försvåras avsevärt.

Vägen kommer att dras förbi Degerby och hela infrastrukturen för Degerby kommer att slås sönder. För den nuvarande butiken i byn innebär detta att dess existens kommer att undermineras. Degerbys betydelse som knutpunkt och centralort med butik, caféer och restaurang kommer att avta. Besökare från fasta Åland som kommit enbart som passagerare på färjan till de olika näringsställena i Degerby kommer genom en ny förbifart att utebli. Den nu föreslagna vägplanen undergräver näringsidkarnas verksamhetsförutsättningar i Degerby.

Vägplanen uppfyller inte kraven i 10 § i landskapslagen om allmänna vägar.

Ålands landskapsregeringhar inkommit med ett yttrande och tillbakavisat alla yrkanden i besvären. Landskapsregeringen har hänvisat till motiveringen i sitt beslut och anfört bland annat följande:

Inledning

Det infrastrukturprojekt som benämns kortrutten är ett förslag till ett samlat trafiksystem som avser att förändra, förbättra och klimatanpassa befintliga trafiklösningar i den åländska skärgården. Genom kortrutten avser Ålands landskapsregering, på uppdrag av Ålands lagting, att implementera ny miljöteknik och klimatvänliga strukturella förändringar genom att kombinera nya miljö- och klimatvänliga fartyg med förkortade färjepass och en utvecklad kollektivtrafik. I anslutning till kortrutten avser landskapsregeringen att investera i nytt fartygstonnage som ska ersätta det fossildrivna fartygstonnage som idag trafikerar mellan fasta Åland och Föglö kommun på linjen Svinö–Degerby. Sammantaget medför kortrutten inte en negativ miljöpåverkan eller försämrad miljöstatus.

Kortruttsprojektet inleddes år 2011 genom landskapsregeringens meddelande om ”Strategi för den Åländska skärgårdens trafiksystem Kortrutt 2011”. Till följd av meddelandet genomfördes år 2012−2013 en förstudie om kortrutten. I förstudien ingick bland annat en miljökonsekvensbedömning och en samhällskonsekvensbeskrivning. Med anledning av förstudien gav landskapsregeringen 17.4.2014 ett meddelande om framtidens skärgårdstrafiksystem till lagtinget och det förordades av lagtingets finans- och näringsutskott i mars 2015. Landskapsregeringen genomförde därefter en miljökonsekvensbedömning (MKB) avseende den del av kortruttsprojektet som benämns västra Föglö. Lagtinget har därefter i beslut om första tilläggsbudget 2017 beviljat landskapsregeringen en investeringsfullmakt i syfte att förverkliga kortruttsprojektet. Fullmakten omfattar två projekt, ett avseende västra Föglö och ett avseende östra Föglö.

Beslutet att fastställa vägplanen för del 1 av projektet västra Föglö fattades av landskapsregeringen 31.5.2018. Beslutet är föremål för besvär i högsta förvaltningsdomstolen.

MKB:n och de övriga handlingar som finns i handlingsförteckningen har legat till grund för framtagandet och fastställandet av den vägplan som nu är föremål för besvär. Av de sträckningsalternativ som beskrivs i bilaga 3 till MKB:n motsvarar vägplanen för del 2 alternativet 3b.

Beslutets motivering

Beslutet uppfyller i alla avseenden kraven avseende motivering. De påpekanden som inkommit med anledning av beslutet 3.5.2018 att ställa ut vägplanen har inte föranlett justeringar av vägplanens innehåll. De personer från vilka påpekanden inkommit finns listade i beslutet att fastställa vägplanen.

Beslutet baseras på den ändamålsenlighetsbedömning som stipuleras i 10 § i landskapslagen om allmänna vägar.

Vägens sträckning och utformning

Av det underlag och det material som ingått i vägplaneprocessen framkommer vägprojektets hela omfattning och vägens sträckning i sin helhet med tydlighet.

I samband med delgivningen av utkastet till MKB delgav landskapsregeringen vägsträckningen i dess helhet med tillgängliga alternativ. Under vägplaneprocessen har ett antal informationstillfällen hållits, bland annat för allmänheten 6.6.2017 i Sottunga och Kökar samt 7.6.2017 i Föglö. Informationsmöten hölls också 28.6.2017 och 27.11.2017 till vilka berörda fastighetsägare inbjöds. Vid samtliga dessa tillfällen har projektets och vägsträckningens hela omfattning redovisats. Därtill har informationsbrev skickats direkt till fastighetsägarna vid tre tillfällen under projektet. I samtliga brev har vägsträckningens hela omfattning presenterats.

Kraven i 10 § i landskapslagen om allmänna vägar

Den ändamålsenlighetsbedömning som anges i lagrummet måste göras utgående från hela vägprojektet och kortruttsystemet, där del 1 av västra Föglö motsvarar en uppskattad investeringskostnad på cirka 24,6 miljoner euro av hela den uppskattade investeringen i kortruttsprojektet på cirka 38 miljoner euro. Del 2 av västra Föglö uppskattas ha en investeringskostnad på cirka 1,1 miljoner euro och östra Föglö cirka 12,3 miljoner euro.

Kortruttsystemet innebär förkortade färjepass som medför att driftskostnaderna för trafiksystemet minskar radikalt, att införande av miljövänligare fartygstonnage med ny teknik möjliggörs, ökad användning av kollektivtrafik framom privatbilism, ett flexibelt trafiksystem som enkelt kan anpassas efter förändringar i befolkningsunderlag med mera samt inbesparingar i personal-, drifts- och underhållskostnader för trafiksystemet jämfört med nuläget. Dessa utredningar och kalkyler framkommer bland annat av Slutrapport till förstudie kortrutt 2012–2013 och Underlag till beslut nr 30/2017.

Landskapsregeringen har noggrant utvärderat de intressen som står på spel och har konkluderat att behovet att bygga ut trafiksystemet genom kortruttsprojektet är nödvändigt och motiverat. Projektet understöds av lagtinget genom beslut om tilläggsbudget nr. 1 för år 2017, varigenom landskapsregeringen beviljades en investeringsfullmakt om 40 miljoner euro i syfte att förverkliga kortruttsystemet.

Genom att bygga ut kortrutten kan den åländska skärgården snabbare få ett hållbart trafiksystem genom de möjligheter att snabbare införa ny miljöteknik och de klimatvänliga strukturella förändringar som det nya trafiksystemet ger genom att kombinera nya miljö- och klimatvänliga fartyg med förkortade färjepass och en utvecklad kollektivtrafik. Genom att förkorta färjepasset minskar koldioxidutsläppen samtidigt som den negativa offentligdrivna miljöbelastningen helt upphör på den smala och naturkänsliga farled som idag nyttjas vid anlöp till Degerby, Ekholmssund, samt vattenförekomsten Degerbyredden.

Vägplanen har föregåtts av ett antal utredningar som redogör för och motiverar den förändring kortruttsprojektet innebär. Redan i förstudien av kortruttsystemet 2012–2013, som var en utredning där befintligt trafiksystem jämfördes med ett kortruttsystem för hela den åländska skärgården, konstaterades och bekräftades samhällsnyttan av den förändring av trafiksystemet som korruttsprojektet innebär.

I den övergripande miljökonsekvensbedömning som uppgjorts för trafiksystemet anmärks att detaljerade miljökonsekvensbedömningar måste uppgöras för de områden som lokalt påverkas av omstruktureringen av trafiksystemet. Den miljökonsekvensbedömning som legat till grund för vägplanen är en sådan bedömning.

De ekonomiska kalkyler som utgör grund för landskapsregeringens och lagtingets beslut att genomföra kortruttsystemet finns i Slutrapport till förstudie kortrutt 2012−2013 samt Underlag till beslut nr 30/2017.

Den aktuella vägdragningen har anpassats efter de naturvärden som påträffats vid inventeringar i fält. Inventeringarna har genomförts i flera omgångar där detaljeringsgraden ökats vid varje ny inventering, utgående från de fynd som påträffats vid tidigare inventeringar. Vid arbetet har åsikter från behöriga myndigheter beaktats. Målsättningen har varit att skapa en rättvisande bild av de naturvärden som idag existerar i det berörda området. I den övergripande miljökonsekvensbedömning som gjordes i samband med den jämförande förstudien, där dagens skärgårdstrafiksystem jämfördes med kortruttsystemet, påbörjades insamlandet av fältdata. Detta arbete fortsatte med högre detaljeringsgrad i MKB:n för kortruttsprojektet för västra Föglö, för att ännu en gång förbättras med undersökningar i fält i samband med att vägplanearbetet inleddes.

Den vägsträckning som föreslås i vägplanen är en av de tre alternativa sträckningar som landskapsregeringen inkluderat i sin arbetsprocess. Utgående från de utlåtanden som inkommit från miljöbyrån och kulturbyrån utgår vägplanen från alternativ 3b enligt bilaga 3 till MKB:n.

Vägplanen uppfyller kravet i landskapslagen om allmänna vägar om en ändamålsenlig avvägning mellan olika samhällsintressen och att den föreslagna vägen, med beaktande av sträckning, höjdläge och bredd samt övriga omständigheter, kommer att byggas så att ändamålet med vägen uppnås på ett så förmånligt sätt som möjligt och utan att annan åsamkas större skada eller olägenhet än nödvändigt.

Inverkan på Degerbys ställning som centralort i Föglö kommun

Vägplanens effekt på Degerby som centralort i Föglö kommun vid ett förändrat trafiksystem har analyserats i miljökonsekvensbedömningen i samband med förstudien av kortruttssystemet genom en samhällskonsekvensbeskrivning. Föglö kommun har förordat projektet och har därigenom gjort bedömningen att förbättrade, flexibla och miljöanpassade trafiklösningar är att föredra före de eventuella socioekonomiska och samhälleliga konsekvenserna för Degerbys räkning som kortruttsprojektet kan medföra.

De trafiklösningar som eftersträvas i projektet ska uppfylla hela den södra åländska skärgårdens trafikbehov, inte bara Degerbys. Så länge kommunens centrala administration kommer att finnas inne i Degerby kommer sannolikt byn att fortsättningsvis vara kommunens centralort med god service. Genom att flytta genomfartstrafiken från byn, vilket är ett resultat av vägplanen, kan man också förändra markanvändningen i byn från trafikområden till mera vistelsevänliga ytor med aktiviteter som lockar besökare.

Vägplanens inverkan på Degerby som centralort i Föglö kommun har utretts på ett fullgott sätt, och inverkan ingår i den ändamålsenlighetsbedömning som med stöd av 10 § i landskapslagen om allmänna vägar ligger till grund för beslutet att fastställa vägplanen.

Hållbarhetsperspektiv

Landskapsregeringen har utvecklat miljöarbetet till ett hållbarhetsarbete som spänner över ett brett perspektiv, där miljö-, sociala och ekonomiska aspekter med tydlighet vägs samman och hållbarhetsprinciperna beaktas. Detta arbete har lett fram till en Utvecklings- och hållbarhetsagenda för Åland och målsättningar i regeringsprogrammet. I agendan finns fyra hållbarhetsprinciper och sju utvecklingsmål. Efterlevnaden av hållbarhetsprinciperna i relation till kortrutten har också analyserats.

Princip 1 om systematisk koncentrationsökning av ämnen från berggrunden innebär att användning av fossila bränslen successivt ska minska och till slut upphöra inom skärgårdstrafiken. Därför söker landskapsregeringen lösningar för att åstadkomma en koldioxidneutral drift av sjötrafiken. Detta sker både genom att ta i bruk alternativa bränslen och elektrifiering av färjor i den takt som godkänd teknik finns tillgänglig och påskyndas av den förkortning av färjepassen som kortruttsystemet innebär. Princip 3 om undanträngning av fysiska metoder måste balanseras mot princip 1. Det intrång i naturen som görs för genomförandet av brobygge och vägar är inte systematiskt och bedöms inte heller efter den miljöhänsyn som tagits som ett överuttag av känslig natur.

Infrastrukturavdelningen har i implementeringsstrategin även huvudansvar för genomförandet av strategiskt utvecklingsmål nr 6 ”Markant högre andel energi från förnyelsebara energikällor och ökad energieffektivitet”. Inom detta arbete har en Energi- och klimatstrategi arbetats fram och antagits. Målet till 2030 är att utsläppen av koldioxid ska minska med 60 procent och att andelen förnyelsebar energi av förbrukningen ska vara 60 procent. Av elförbrukningen ska 60 procent vara lokalproducerad förnyelsebar el. Detta ska förverkligas genom strategiska åtgärder, där bland annat ökad distribution av andra drivmedel än fossila bränslen inom transportsektorn och hållbar upphandling ingår. I utvecklingen av dessa åtgärder framkommer bland annat att avdelningen i alla upphandlingar inom skärgårdstrafiken eftersträvar en lägre fossilbränsleanvändning med beaktande av fastställd servicenivå och en övergång till ett fossilfritt tonnage.

Kortruttsystemet är en av de strukturförändringar av skärgårdstrafikens rutter och tidtabeller som krävs för att uppnå målsättningarna för utvecklingsmål nr 6. När arbetet med förstudien, där dagens trafiksystem i skärgården jämfördes med ett så kallat kortruttsystem startade, gjordes det med tydlig fokus på hållbarhet. De ekonomiska effekterna jämfördes i en samhällsekonomisk analys med nuvärdesmetoden, där löpande driftskostnader och punktvisa investeringar kan jämföras på ett rättvist sätt och visar vilket alternativ som ger den bästa samhällsekonomiska effekten. Genom denna ekonomiska analys samt med utförda miljökonsekvensbedömningar och en samhällskonsekvensbeskrivning, har ett omfattande underlag tagits fram för att på ett objektivt vis belysa projektets påverkan och ge ett underlag för hållbart beslutsfattande.

Miljöpåverkan med anledning av verkställandet av vägplanen

Den miljöpåverkan som har redovisats i vägplanen är balanserad och rimlig i förhållande till den nytta samhället erhåller genom kortruttsprojektet. En infrastruktursatsning liksom kortrutten medför givetvis miljöpåverkan, som måste sättas i relation till dels befintlig miljöpåverkan, dels den nytta som satsningen medför. MKB:n beskriver på ett fullgott sätt formen och effekterna av den miljöpåverkan som projektet medför för kulturmiljön och naturmiljön.

Den planerade vägens miljöpåverkan är acceptabel och rimlig i förhållande till den nytta vägprojektet medför. Bedömningen kan inte göras bara lokalt utan måste göras objektivt och utgående från hela Åland.

Fastigheternas värde och skogsbruk

Vägplanen påverkar fastigheternas värde på olika sätt. Den värdeminskning som projektet medför för de fastigheter som berörs av vägplanen kommer att regleras genom en efterföljande vägförrättning. Alla fastighetsägare kommer att ges tillgång till sina fastigheter från allmän väg genom att väghållaren anlägger anslutningar inom vägbyggnadsentreprenaden. Förutsättningarna för att bedriva skogsbruk på de fastigheter som är belägna i anslutning till vägområdet ökar eftersom tillgängligheten ökar.

A och hennes medparter har beretts tillfälle att inkomma med genmäle. B och C har inkommit med genmälen.

D har inkommit med ett genmäle. Han har bland annat anfört att Föglö kommun har övergivit kortrutten och förespråkar istället en tunnel (Föglö kommunfullmäktiges beslut 15.11.2018 § 69). D har även hänvisat till Ålandsdelegationens beslut att avslå lagtingets anhållan om extra anslag (Ålandsdelegationens beslut 16.4.2019).

E och F har inkommit med ett genmäle. De har bland annat hänvisat till samma omständigheter som D i sitt genmäle.

Anteckningar

A har avlidit. Hennes enda rättsinnehavare G har meddelat att hon vidhåller besvären.

Högsta förvaltningsdomstolen har med sitt beslut i ärende diarienummer 371/1/19 idag avslagit D:s besvär gällande Ålands landskapsregerings beslut 19.12.2018 nr 141 U3. Landskapsregeringen hade bland annat beviljat vägnätsbyrån tillstånd att rubba de delar av fast fornlämning Fö 6.20 som berörs av den aktuella vägplanen.

Högsta förvaltningsdomstolen har med sitt beslut i ärende diarienummer 846/1/18 idag avslagit A:s och hennes medparters, D:s, Ålands Natur och Miljö r.f.:s samt E:s och F:s besvär gällande Ålands landskapsregerings beslut 31.5.2018 nr 6:9. Landskapsregeringen hade fastställt förslaget till vägplan för nybyggnad av del 1 av förbindelse mellan Degerbyvägen och ett nytt färjfäste på Mellanholm.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet.

1. Högsta förvaltningsdomstolen avslår D:s samt E:s och F:s yrkande om förrättande av syn.

2. Högsta förvaltningsdomstolen avslår besvären.

3. D:s samt E:s och F:s yrkanden om ersättning av rättegångskostnader avslås.

Skäl till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Syn

Enligt 41 § i förvaltningsprocesslagen kan för utredning av ett ärende förrättas syn. Med hänsyn till de skäl som D samt E och F har framfört till stöd för sina yrkanden om syn samt den utredning som framgår av handlingarna, kräver utredningen av ärendet inte att syn förrättas.

2. Huvudsaken

Tillämplig lagstiftning

Enligt 7 § i landskapslagen om allmänna vägar i landskapet Åland (ÅFS 1957:23) må ny landsväg anläggas:

1) om vägen prövas nödig för genomgående långväga samfärdsel eller för annan sådan allmän samfärdsel, som icke huvudsakligen är av allenast lokal betydelse; eller

2) om vägen anses nödig för annat allmänt behov.

Enligt 10 § 1 mom. i nämnda lag skall vägnätets utbyggnad planeras utgående från en ändamålsenlig avvägning mellan olika samhällsintressen. Härvid skall nödig hänsyn tagas till bosättningens och näringslivets behov av trafik samt till vägnätets anpassning till miljön. Planer rörande användningen av närliggande områden för olika ändamål skall likaså beaktas.

Enligt 2 mom. i nämnda paragraf skall väg med beaktande av sträckning, höjdläge och bredd samt övriga omständigheter byggas så att ändamålet med vägen uppnås på ett så förmånligt sätt som möjligt och utan att annan åsamkas större skada eller olägenhet än som är nödvändigt. Förutom till trafiksäkerhet, fastighetsindelning samt trafik- och vägtekniska omständigheter skall hänsyn tagas till miljövårdssynpunkter. Väg skall förläggas och byggas så att de olägenheter som vägen och trafiken medför för omgivningen blir så små som möjligt.

Enligt 3 mom. i nämnda paragraf får väg inte byggas så att genomförande av antagen eller fastställd stads- eller byggnadsplan försvåras. Vid planering av väg skall även övriga planer beträffande områdesanvändningen beaktas.

Enligt 25 § 1 mom. i nämnda lag skall vägplan upprättas och fastställas innan väg bygges.

Enligt 2 mom. i nämnda paragraf fastställes vägplanen av landskapsregeringen, sedan vederbörande kommuns fullmäktige hörts och ägare av fastighet och andra, vilkas fördel eller rätt kan beröras av planen, beretts tillfälle att framställa påminnelser.

Enligt 26 § 2 mom. i nämnda lag skola i vägplan, som avser anläggning av ny väg, vägens sträckning och tvärprofil angivas så, att vägområdet vid behov kan med ledning av planen utmärkas på marken. I vägplanen skall jämväl angivas, huruvida och på vilket sätt mark förbehålles för framtida breddning av vägen.

Enligt 27 § i nämnda lag bör vägplan uppgöras så, att den vid byggande av vägen kan följas utan väsentliga avvikelser.

Landskapslagen om miljökonsekvensbedömning (ÅFS 2006:82) har upphävts genom landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning (ÅFS 2018:31), som gäller från och med 1.9.2018. Enligt ikraftträdandebestämmelserna i den sistnämnda lagen får miljökonsekvensbedömningar som har färdigställts enligt den upphävda lagen ligga till grund för tillståndsbeslut som avgörs efter denna lags ikraftträdande.

Enligt 1 § 1 mom. i landskapslagen om miljökonsekvensbedömning ska en miljökonsekvensbedömning utföras som underlag för en landskapsmyndighets eller en kommunal myndighets planering och beslut, i den omfattning som föreskrivs i nämnda lag, avseende ett projekt, en plan eller ett program som kan ha betydande miljöpåverkan.

Enligt 2 mom. i nämnda paragraf är syftet med en miljökonsekvensbedömning att identifiera, beskriva och bedöma de direkta och indirekta effekter som ett projekt, en plan eller ett program kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap, materiella tillgångar och kulturarv, dels på samspelet mellan dessa faktorer.

I 22 § i förvaltningslagen för landskapet Åland (ÅFS 2008:9) föreskrivs att om ett beslut som skall fattas av en myndighet kan ha en betydande inverkan på avgörandet i ett annat ärende som samtidigt är inlett hos samma myndighet, skall myndigheten bereda ärendena gemensamt och avgöra dem på en gång, om gemensam behandling inte medför menligt dröjsmål eller är onödig med hänsyn till ärendets art eller natur.

Enligt 40 § 1 mom. i nämnda lag skall ett beslut motiveras. I motiveringen skall det anges vilka omständigheter och utredningar som har inverkat på avgörandet och vilka bestämmelser som har tillämpats.

Enligt 25 § 2 mom. i självstyrelselagen för Åland (FFS 1144/1991) får besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.

Utredning i ärendet

Ålands landskapsregering har under år 2014 utrett förutsättningarna för ett förändrat trafiksystem för Ålands östra skärgård i förstudien Kortruttsprojektet. Förstudien har legat till grund för utredningar av konkreta delprojekt, av vilka Kortruttsprojekt västra Föglö innebär en ny färjeförbindelse mellan Svinö i fasta Åland och Föglö genom ett nytt färjfäste, en ny väg och en bro över Spettarhålet mellan Degerö och Gripö.

Föglö består av ett flertal öar som är avskilda från varandra av smala sund. Centralorten Degerby är belägen på Föglös västra sida på Degerön. Det finns en färjeförbindelse från Degerby till Svinö. Det finns också en färjeförbindelse från Överö i Föglö till Långnäs i Lumparland. Degerby har cirka 190 invånare och hela Föglö kommun cirka 530 invånare. Under sommaren ökar befolkningen. Gripö ligger väster om Degerö. Öarna skiljs åt av sundet Spetalsund.

Ålands landskapsregering har 23.4.2015 fattat beslut om att göra en miljökonsekvensbedömning för projekt västra Föglö då projektet kunde komma att omfatta en hamn avsedd för fartyg vars bruttodräktighet är 1 350 ton eller mer och kunde ha betydande miljöpåverkan. Landskapsregeringen delgav allmänheten ett utkast till miljökonsekvensbedömning för Kortruttsprojekt västra Föglö 31.3.2016. Den slutgiltiga miljökonsekvensbedömningen är daterad 26.8.2016 och antecknades för kännedom 31.8.2016.

I miljökonsekvensbeskrivningen har konsekvenserna för olika miljö-aspekter redovisats omfattande kulturmiljö, fornlämningar och landskapsbild, naturmiljö och fågelliv, rekreation och friluftsliv, vatten, buller, risk och säkerhet, klimatpåverkan och klimatanpassning samt sociala värden. Utifrån vad som framkommit kring de olika miljöaspekterna var slutsatsen att det bästa av de utredda alternativen var följande: Nytt färjfäste och ny väg på västra Gripö (1b), mellersta broläget över Spetalsundet (2b) och en ny väg på Degerö med anslutning till Dalsvägen (3a).

Alternativ 3b för en ny vägsträcka på Degerö beskrivs i miljökonsekvensbedömningen på följande sätt:

”Alternativ 3b löper genom naturmark och ansluter till Föglövägen i söder. Detta alternativ bedöms inte skada känsliga kulturmiljöer. Dock innebär alternativet att en ny barriär skapas i landskapet. Vägsträckningen bryter också mot det traditionella sättet att dra en väg som följer landskapets naturliga former kring höjder och åkerkanter. Sträckningen dras i detta alternativ rakt genom skogsmark utan hänsyn till landskapets förutsättningar. Denna vägsträcka bedöms även ge en vägsträcka med låga upplevelsevärden då vägen löper genom skogsmark och inte följer odlingslandskap eller medför några utblickar i landskapet.”

I den sammanfattande bedömningen gällande projektets konsekvenser för kulturmiljö, fornlämningar och landskapsbild har konstaterats bland annat följande:

”Landskapsstyrelsen har värderat Degerbys bebyggelse som unik för Åland. Ur kulturmiljösynpunkt bedöms därför området kring Degerby vara ett av Ålands mest känsliga, med en mängd kulturhistoriskt värdefulla miljöer som berättar om ortens framväxt och betydelse som maritim miljö.

Projektet med nytt färjfäste, ny bro över sundet norr om Degerby och ny väganslutning till Föglövägen kommer i alla förslag att innebära negativa konsekvenser för Degerbys vattenrum och landskapsbild. Framför allt bedöms den visuella effekten av en ny bro påverka den småskaliga skärgårdsmiljön.

Den historiska farleden genom Spetalsund har stor betydelse för förståelsen för Degerbys funktion och framväxt. Samtliga broalternativ kommer innebära en negativ påverkan på möjligheten till seglation utefter den historiska segelleden genom Spetalsund. (---)

Anpassning av den nya infrastrukturen till det känsliga skärgårdslandskapet, framför allt av bron är viktigt avseende kulturmiljö och landskapsbild. Intrång i vissa fornlämningar bör undvikas.”

I den sammanfattande bedömningen gällande projektets konsekvenser för naturmiljö och fågelliv har bland annat följande slutsatser gjorts:

”Utredningsområdet har en naturmiljö som är varierad och områden med höga naturvärden eller som omfattas av biotopskydd förekommer i hög grad på Gripö och i lägre grad på Degerö.

(---) På västra Degerö är fortsättningen av alternativ 2a samt alternativ 3 a likvärdiga och innebär minst påverkan på naturmiljön. (---)

Som andra alternativ bedöms vägsträckningen 1b på Gripö, 2b över sundet och 3a intill Degerby som näst mest gynnsam för fågelfaunan. Den ur ett fågelperspektiv minst fördelaktiga sträckningen bedöms vara alternativ 1a över Långholm och i viss mån alternativ 3b. Den sistnämnda sträckan hyste dock inga sådana värden för fågelfaunan att den bör uteslutas från de alternativ som övervägs, även om fågel- och individtätheten var marginellt högre där än vid alternativ 3a. (---)”

I den sammanfattande bedömningen gällande projektets konsekvenser för vattenmiljö har bland annat följande slutsatser gjorts:

”De vattenförekomster som berörs av projektet är i allmänhet stora och den påverkan som sker är mestadels lokal.

Projektet innebär en omdirigering och inte ett tillägg av fartygstrafik och ökningen av fartygstrafik vid det nya färjfästet på Långholmen eller Gripö motsvaras av en minskning av trafiken vid färjfästet i Degerby. Eftersom närområdet till det nuvarande färjfästet i Degerby bedöms ha högre naturvärden och utgöra ett känsligare habitat än de två alternativa platserna för nytt färjfäste blir nettokonsekvensen av en förflyttning av trafiken för vattenmiljön möjligtvis positiv (åtminstone om listade skyddsåtgärder vidtas). Ovanstående konstaterande tar dock inte en ny bro med i beräkningen och inte heller projektets konsekvenser under anläggningsskedet.”

Konsekvenserna av nollalternativet beskrivs i miljökonsekvensbedömningen bland annat på följande sätt:

”Utan utbyggnad av projektet sker inga fysiska intrång i natur- och kulturmiljöer. Inga fornlämningar kommer att påverkas i nollalternativet.

(---)

För kulturlandskapet innebär nollalternativet inga stora skillnader jämför med nuläget. (---)

Farleden mellan Degerö och Gripö kommer liksom idag vara öppen utan begränsningar av bro, och kan därmed fortsatt trafikeras av stora segelbåtar. Degerbys roll som central ort intill segelleden består. Landskapsbilden kommer i nollalternativet inte genomgå några betydande förändringar.

(---)

Vattenmiljön är i stort opåverkad jämfört med idag. Nollalternativet medför dock högre kväve- och svaveldioxidutsläpp jämfört med projektet. Detta medför i sin tur större bidrag till försurning och på sikt något större negativ påverkan på bland annat vattenlevande djur som musslor, kräftdjur och snäckor.

(---)

Nollalternativet medför högre bränsleförbrukning och större koldioxidutsläpp än projektet. Även inräknat ökad biltrafik från den nya vägen som anläggs på västra Föglö beräknas nollalternativet totalt sett medföra cirka 5 000 ton högre koldioxidutsläpp under åren 2019–2030 än projektet.”

Ålands landskapsregering har 21.6.2017 beslutat att anta ett projektdirektiv för Kortrutt södra skärgården daterat 8.6.2017. I projektdirektivet hänvisas till ett beslutsunderlag från 31.3.2017 ”Västra och Östra Föglö - Sammanställning av gjorda utredningar för alternativa trafiklösningar”. Projektets effektmål är för det första att sänka samhällets kostnader för skärgårdstrafiken genom infrastrukturinvesteringar som medför en så pass stor driftskostnadsinbesparing att investeringarna tillsammans med de nya sänkta driftskostnaderna ger ett lägre ackumulerat nuvärde redan efter 16 år med bibehållen servicenivå. Andra effektmål är att upprätthålla en långsiktig, hållbar, stabil bastrafik året runt som utgår från de bofastas, näringslivets, fritidsboendes och turisternas behov, skapa större möjligheter att anpassa trafiken till säsongvariationer, framtida behov och samhällsförändringar, skapa möjligheter till miljöanpassning av trafiken samt skapa möjlighet till alternativa trafikslag.

Ålands landskapsregering har 1.3.2018 beslutat att förslaget till vägplan för nybyggnad av deletapp 1 av en förbindelse mellan Degerbyvägen och färjfästet på Mellanholm ställs ut inför fastställande. Landskapsregeringen har 3.5.2018 beslutat att också förslaget till vägplan för nybyggnad av deletapp 2 av ovannämnda förbindelse ställs ut inför fastställande.

Ålands landskapsregering har 31.5.2018 fastställt förslaget till vägplan för nybyggnad av deletapp 1 av en förbindelse mellan Degerbyvägen och ett nytt färjfäste på Mellanholm, landsväg nr 700, mellan Degerö och norra Gripö, Mellanholm.

Ålands landskapsregering har 19.12.2018 beviljat vägnätsbyrån tillstånd att rubba de delar av den fasta fornlämningen Fö 6.20 som berörs av den aktuella vägplanen. Landskapsregeringen har med samma beslut avslagit D:s anhållan om att ett skyddsområde fastställs för en del av fornlämningen.

Ålands landskapsregering har med sitt överklagade beslut 24.1.2019 fastställt förslaget till vägplan för nybyggnad av deletapp 2 av ovan beskrivna förbindelse.

Miljökonsekvensbedömningen för projekt västra Föglö har legat till grund för fastställandet av vägplanerna för nybyggnad av deletapp 1 och 2 mellan Degerbyvägen och ett nytt färjfäste på Mellanholm. Vägplanen för deletapp 2 motsvarar alternativ 3b i miljökonsekvensbedömningen.

Enligt vägplanen beräknas årsmedeltrafiken på sträckan vara cirka 650 fordon per dygn med enbart en utbyggnad av projekt västra Föglö och cirka 900 fordon per dygn efter en utbyggnad av delprojektet östra Föglö. Vägen är planerad att byggas med en grundbredd på 6,5 meter och 6 meter belagd yta. Vid bergskärningar kommer berget att tas bort så att det finns utrymme för en 7 meter bred skyddszon.

I vägplanen hänvisas till vägnätsbyråns anhållan att få rubba de delar av den fasta fornlämningen Fö 6.20 som berörs av vägplanen. Det konstateras att den utredda vägkorridoren rymmer även nödvändiga tillfälliga platsreservationer för entreprenadskedet. Vidare konstateras att vägplanen för del 2 av projektet undviker ”Skogen och åkerlandskapet” som utgör den ursprungliga delen av Degerbys kulturmiljö och att en buffertzon skapas mellan vägen och kulturlandskapet.

Enligt vägplanen har vägsträckningen anpassats så att den i största möjliga mån undviker de naturvärden som har kommit upp i inventeringar och naturvärdesbedömningar samt kompletterande utredningar av miljöbyrån. Anläggandet av den nya vägen innebär en barriär som kan få effekten att vissa arter hindras i sin förflyttning och spridning. Enligt vägplanen bedöms denna effekt bli liten, eftersom trafikflöden är låga och vägen har anpassats efter naturen och är relativ smal. Vägen förses med passager för småvilt och kräldjur där behov finns.

Vägsträckan ligger inom ett område som används för skogsbruk. I anslutning till vägsträckningen finns odlingsmark som inte direkt påverkas av vägförslaget. Vägplanen innebär ett ingrepp i landskapet och att historiska samband och strukturer bryts och att ett delvis oexploaterat landskap tas i anspråk. En ny väg kommer att utgöra en barriär i landskapet. Dock bedöms den nya vägdragningen få liten effekt på landskapsbilden då den till stor del går genom skogsmark som inte idag kan beskådas från kulturmiljön vid Degerby.

Juridisk bedömning och slutsats

Ändringssökandena har i sina besvär yrkat att landskapsregeringens beslut upphävs. De har motiverat sina yrkanden med bland annat att uppdelningen av vägen i två etapper strider mot lagen, beslutets innehåll och motivering är bristfälliga samt att den planerade vägförbindelsen är oändamålsenlig, orsakar markägarna oskälig skada, förstör och försämrar en unik kultur- och naturmiljö och medför belastning på vattenmiljön.

I landskapslagen om allmänna vägar finns inga bestämmelser om möjligheten att utarbeta en vägplan etappvis eller dela upp ett vägprojekt i flera vägplaner. För att avgöra om det finns förutsättningar för anläggande av ny landsväg, det vill säga om byggandet av en ny väg är nödigt på det sätt som avses i 7 § i nämnda lag och om kraven i 10 § i samma lag är uppfyllda, kan det anses vara nödvändigt att ha en helhetsbild av hela den planerade vägen och dess konsekvenser. Detta betyder dock inte att det ska finnas lika detaljerade planer för hela vägsträckan då det är fråga om omfattande vägbyggande.

Ålands landskapsregering har gått vidare med planeringen av den nya förbindelsen mellan Degerbyvägen och ett nytt färjfäste på Mellanholm från den allmänna förstudien om kortrutten år 2014 till mera detaljerade vägplaner år 2018. En miljökonsekvensbedömning från år 2016 för projekt västra Föglö har legat till grund för fastställandet av vägplanerna för nybyggnad av deletapperna 1 och 2 av den nya förbindelsen. Enligt utredningen i ärendet har i miljökonsekvensbedömningen ingått en sådan beskrivning och analys av miljöförhållandena och miljöpåverkan som uppfyller kraven i landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och som ger en pålitlig bild av vägprojektet och dess betydande miljöpåverkan. Vägplanen kan anses grunda sig också annars på tillräckliga undersökningar och utredningar.

På basis av förstudien och speciellt miljökonsekvensbedömningen och de alternativ som har betraktats i den har det varit möjligt att få en helhetsbild av hela den planerade vägen och dess konsekvenser. Vägplanen för nybyggnad av deletapp 1 som omfattar en ny bro över Spettarhålet mellan Gripö och Degerö och ett nytt färjfäste på Mellanholm betyder klart större ingrepp i miljön och närliggande områden än vägplanen för nybyggnad av deletapp 2. Brons läge i vägplanen för deletapp 1 har varit avgörande för planeringen av väglinjen i vägplanen för deletapp 2 på Degerö. Av dessa skäl kan det inte anses ha varit i strid med bestämmelserna i landskapslagen om allmänna vägar att fastställa först vägplanen för deletapp 1 så som landskapsregeringen har gjort. Vägplanen för deletapp 1 har idag vunnit laga kraft, eftersom högsta förvaltningsdomstolen har avslagit besvären över Ålands landskapsregerings beslut 31.5.2018 nr 6:9.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att ny landsväg får anläggas om vägen är nödig på det sätt som avses i 7 § i landskapslagen om all-männa vägar. Vägnätets utbyggnad ska planeras utgående från en i 10 § avsedd ändamålsenlig avvägning mellan olika samhällsintressen.

Enligt utredningen i ärendet är avsikten med byggandet av den nya förbindelsen mellan Degerbyvägen och ett nytt färjfäste på Mellanholm att bland annat sänka samhällets driftskostnader för trafiken, upprätthålla bastrafiken året runt och skapa möjligheter till miljöanpassning av trafiken samt anpassa den till andra framtida behov.

Enligt vägplanen har vägdragningen på Degerö planerats på så sätt att man har tagit hänsyn till naturvärden. Den nya vägdragningen på Degerö går enligt vägplanen till stor del genom skogsmark och kan inte anses åsamka fastighetsägare större skada eller olägenhet än nödvändigt.

Vägplanen för del 2 kan inte anses ha betydande verkningar på vattenmiljön. Verkningarna av den nya bron och det nya färjfästet har behandlats i samband med vägplanen för del 1.

Vägplanen påverkar fornlämningar inom fornlämningsområde Fö 6.20. Ålands landskapsregering har enligt landskapslagen om fornminnen beviljat vägnätsbyrån tillstånd att rubba de delar av den fasta fornlämningen Fö 6.20 som berörs av vägplanen. Landskapsregeringens beslut 19.12.2018 nr 141 U3 har idag vunnit laga kraft, eftersom högsta förvaltningsdomstolen har avslagit D:s besvär gällande beslutet.

Högsta förvaltningsdomstolen anser att Ålands landskapsregering har i tillräcklig utsträckning säkerställt att byggandet av den väg som avses i den överklagade vägplanen är möjligt att förverkliga så att den uppfyller kraven enligt 10 § i landskapslagen om allmänna vägar. Med stöd av den utredning som högsta förvaltningsdomstolen har haft till sitt förfogande och de skäl som ovan har anförts, kan det inte anses att landskapsregeringen genom fastställandet av vägplanen för nybyggnad av deletapp 2 av förbindelse mellan Degerbyvägen och ett nytt färjfäste på Mellanholm, landsväg nr 700, skulle ha förfarit i strid med bestämmelserna i landskapslagen om allmänna vägar. Med hänsyn till ärendets art ska det överklagade beslutets motivering anses vara tillräcklig.

Med beaktande i övrigt av de skäl och bestämmelser som landskapsregeringen har anfört till stöd för sitt beslut, yrkandena i högsta förvaltningsdomstolen och vad som har framgått i ärendet är beslutet inte lagstridigt på det sätt som avses i 25 § 2 mom. i självstyrelselagen för Åland. Ändringssökandenas besvär ska på denna grund avslås.

3. Rättegångskostnader

Med hänsyn till målets art och dess utgång samt 74 § i förvaltningsprocesslagen får D samt E och F själva bära sina rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Kari Tornikoski, Taina Pyysaari, Pekka Aalto och Monica Gullans. Föredragande Tuire Taina.